Vilken upplevelse! Så mycket människor, feststämning och fint hade de gjort det i tunnlarna. Förvånansvärt mycket backar var det både upp och ner. När jag tänker efter så är det kanske inte så konstigt med tanke på att vi skulle både ut och in i tunnlarna på flera ställen. En tunnel gräver man ju ofta just ner under marken.
Vid andra vätskekontrollen fanns det glögg och pepparkakor! Gissa om jag var sugen! Jag hoppade över det för jag misstänkte starkt att min mage skulle misstycka.
Det fanns mycket konstverk vid de olika trafikplatserna som jag kunde roa tankarna med på vägen. Arrangörerna hade också sett till att det fanns en del funktionärer i tunnlarna som hejade på. Strax innan 6 km var det ett gäng med stora trummor som hjälpte till att hålla tempot uppe på löpningen och någonstans stor det en dj och spelade. Loppet blev så mycket mer lättsprunget då!
Vid andra vätskekontrollen fanns det glögg och pepparkakor! Gissa om jag var sugen! Jag hoppade över det för jag misstänkte starkt att min mage skulle misstycka.
Själv hade jag tränat väldigt lite löpning så min insats är jag mer än nöjd med. Sträckan 10 km på 52:20 får duga. Inte alls så fort som jag skulle sprungit om jag hade tränat som jag skulle. Jag såg till att dricka vatten gåendes vid båda vätskekontrollerna för att ladda upp mentalt för backarna som väntade efter.
Det är en bra bit kvar till att ställa upp i lopp som halvmaror och maror igen kan jag känna. Det är ju ingen sak om man bara tränar som det är tänkt. En halvmara kan det nog bli igen om inte allt för avlägsen framtid om andan faller på.
Som vanligt med lopp så gick det bra så länge jag sprang mina 10 km men efteråt, när jag stannat, slutade benen fungera. Det blev svårt att gå i nedförsbackar och trottoarkanter var ett äventyr att kliva upp eller ner för. Jag hade helt enkelt gjort vad jag kunde och stapplade därifrån glad i hågen med ett ordentligt grepp om goodiebagen med medaljen i.
Det är en bra bit kvar till att ställa upp i lopp som halvmaror och maror igen kan jag känna. Det är ju ingen sak om man bara tränar som det är tänkt. En halvmara kan det nog bli igen om inte allt för avlägsen framtid om andan faller på.
Som vanligt med lopp så gick det bra så länge jag sprang mina 10 km men efteråt, när jag stannat, slutade benen fungera. Det blev svårt att gå i nedförsbackar och trottoarkanter var ett äventyr att kliva upp eller ner för. Jag hade helt enkelt gjort vad jag kunde och stapplade därifrån glad i hågen med ett ordentligt grepp om goodiebagen med medaljen i.
Kommentarer