Träning och sånt

Åter till träningen efter mycket skador som stoppade träningen helt ett tag. Mest för att jag kom av mig för att allt jag försökte träna triggade skadorna igen. Från ingen träning alls i början på året, och mer eller mindre bara rehab för knä och armbågar kombinerat med flera års järnbrist, till full träning fast inte så tungt än. Kommit tillbaka har jag gjort genom att först skala bort träning som retade upp och triggade skadorna. Det var i princip ingenting som fungerade att göra, och istället fick jag köra enkla små övningar från sjukgymnasten. Tala om att motivationen bara försvann. I slutet på förra skidsäsongen åkte jag skidor utan stavar, efter att ha provat att åka med. De triggade armbågsproblemen direkt. Blev galet bra på att trycka ner spannet, så fick ju med mig den viktiga detaljen som sitter kvar även denna säsong. Nackdelen var att det blev väldigt mycket åkning på ganska platta spår och väldigt enahanda. Gympassen hemma landade i att jag plockade bort m

Varje dag i december, vid lunchtid släpper han en ny lucka i julkalendern. Patrick på Sport Performance Center . Det här var riktigt bra för mig. Resultatet hittills är att jag PÅ RIKTIGT har blivit starkare och uthålligare. Även min vanliga träning på gymmet hemma har fått den fart den förtjänar, den träningen blir också utförd varje gång eftersom jag ändå ska göra dagens lucka. Ingen vill ju missa en lucka i julkalendern liksom. Då kommer ju Roffe ha gjort alla passen och jag har missat något. Det går ju inte. Upplägget började lugnt och fint dag 1. Jag har hakat på dagens övningar på den vanliga träningen. Vart efter dagarna går bygger passen i julkalendern på i tid och intensitet. Vid två tillfällen har jag hoppat över någon dag för att jag varit sjuk eller sliten, men de passen har jag tagit igen dagen efter. Lite tuffare men ikapp igen! Frågan är vad jag ska göra efter att julkalendern tar slut på julafton. Kommer ju bli en lucka i vardagen. Kanske har Patrick och

Att välja mellan att träna hemma eller på ett gym är inte så lätt alla gånger. Det är alltid två sidor på ett mynt. Hemmaträning sparar en massa tid vad gäller transporter, och man slipper passa tider till exempel. Det är ju bra på sitt vis. Nackdelen är att träningen kanske inte blir av alls istället eftersom man kan göra det hemma "precis när man vill", och lätt skjuter upp den gång på gång. Farorna med hemmaträning Motivationen som man får av att träna med andra på gymmet. Det är lättare att byta ut övningar mot lättare träning än tänkt när man tränar själv, än när man tränar på pass med instruktör. Filmsoffan är lockande och det är lätt att fastna där istället för att dra på sig träningskläder när man väl kommit hem. Statistiken på gymkortet finns inte som dåligt samvete eftersom man inte har gymkort hemma. Att inte ”vara tvungen” att träna på bokade tider gör att man lätt skjuter upp träningen tills det är för sent. Tips när man tränar hemma Följ

Ibland tittar jag över hur det går med min träning. Nu är jag ju i något slags uppstart igen så det får väl bli en koll på hur jag ligger till i allmänhet då. Svårt följa upp något som inte existerat på länge. Gör jag några framsteg? Längdskidor - Det var ju länge sedan det var skidsäsong, men det finns ju förberedelser man kan göra. Jag kan tyvärr inte åka rullskidor då stavarna mot asfalten triggar tennis-/golfarmbågar. Löpning med skidstavar i motionsspårets backar har jag precis startat upp. Det är många månader till skidsäsongen så jag hoppas hinna stärka armbågarna. Funktionell träning - Uppstart av baslyft påbörjad. Inte så tungt än, men ändå kan jag belasta mer än jag vågat hoppas. Nu kan jag bara öka härifrån om jag inte drar upp skadorna igen. Löpning - Vansinnigt dålig löpform. Kommer några hundra meter innan jag måste ge upp. När jag fått bukt med blodbristen med mina järntabletter ska jag se vad jag kan göra åt detta. Når jag mina mål? Längdskidor - Jag ha

I 10 år har jag tydligen skrivit i denna blogg till och från. Jag vet var det började men vet inte riktigt var det tog vägen egentligen. Jag i brunt bälte skulle ha den som en motivation till att ta Shodan (mitt svarta bälte) i Karate. Se vart jag hamnade. Jag har fortfarande inget svart bälte i karate, tränar över huvud taget inte karate, och har inte ens en klubb att träna för i Luleå dit jag flyttat. Det är väl tur att allt inte blir som man trodde, men samtidigt hade det ju varit roligt att ha någon att träna karate med. Det ena behöver ju inte utesluta det andra menar jag. Uppdateringarna i bloggen har varit lite till och från genom åren. Vissa år har det knappt blivit något alls. Andra år har det blivit väldigt mycket. Det har varit blandat innehåll och olika inriktning. Jo, ja. Jag vet. Då stänger man den gamla bloggen och startar en ny fräsch med just den inriktning man har just då. Det blev som bara inte riktigt så. Det var väl kanske tur det, då det i så fall hade varit

Blåbär på ovansidan på hojen, syns väldigt väl på vit plast. Blåbär på min rosa-vita crosströja. Blåbär på crossbrillorna. Jag kunde verkligen inte hålla mig på hjulen idag. Helt slut. Matt. Orkeslös. Att försöka köra enduro med feber och förkylning i kroppen var en dålig ide. Det visste jag redan innan, om jag bara hade märkt att jag hade feber. Det upptäckte jag på när jag kom hem, hade parkerat mig i soffan och bara lät kroppen säcka ihop. Katastrofdålig körning idag helt enkelt. En stackare som fick köra efter mig och stå och vänta hela tiden medan jag tjorvade omkring upp och ner i blåbärsriset och bland stenarna, de andra körde i förväg och stannade och väntade in i på varje ställe där vi svängde av. Värre än vanligt alltså. Vilken skillnad mot dagen innan när allting tuffade på så fint. Nya tag nästa gång antar jag, bara jag blir frisk från den här irriterande förkylningen. Foto: Ola Norén

Lördagsskoj, och inga flygturer idag. Skönt. Började lite försiktigt med lättare uppvärmning då kroppen var sliten efter förra söndagens tvärstopp. Lite stel i hålla-emot-musklerna i höger överarm/framsida axel. Annars rätt ok. Sedan hittade vi fantastiska endurospår att köra, lagom knepigt. Vi sparar en saftig utmaning tills jag är lite piggare i kroppen igen, men den lite steniga slingriga stigen fram tills dess var riktigt rolig. Fortfarande är det tvära vändningar helt om runt träd och liknande som är lite knepiga när det är smalt. Måste luta hojen för mycket för att orka hålla emot, om jag ska lyckas nå ner med foten tillräckligt långt ut för att lyckas "brappa" runt den uttan att jag bara tappar ner den. Är ju ganska normallång för att tillhöra damklassen så att säga, och då är hojen lite hög för vissa akrobatkonster., och jag behöver hitta bra sätt att lösa problemen på. Fint höstväder och bra temperaturer för endurokörning nu. Ser fram emot en rolig höst!

Tankarna maler. Ibland blir det inte som man tänkt. Drömmen om hur bra det skulle bli förblir en dröm.   Ingenting har blivit som man planerat. Det fanns en plan. Det fanns en utstakad väg. Framtagen med energi och positivitet. Mitt fantastiska liv som skulle bli. Tänk bara. Armgång i monkey bar. Toe2Bar, chins, hopp upp på de höga plyoboxarna roliga övningar i ringarna. Ja ni vet. Allt det där man haft som mål, som dröm som fantastiska planer. Det blev ingenting med det. Godis och kakor däremot, det är jag bra på. Coca cola och energidrycker. Mums. Ja inte den där sorten som de försöker lura i oss ska vara bra för träningen ens en gång. Bara de har mycket koffein är jag nöjd, för att slippa lyfta arslet ur filmsoffan för att först göra kaffe, och sedan en gång till gå och hämta det eländiga kaffet. Nämnde jag kakor och choklad, det gjorde jag va? Varför? Jag vet inte. Kan vara att jag fick lite brist på dels motivation såklart, men också brist på idéer på vägen. I ett läge

En fin sensommareftermiddag i enduroskogen, mellan träden på de uppkörda stigarna. Genvägar mellan stigar, runt träd och stenar. Körningen gick så otroligt bra. Roligt! Tvärstopp. Någon hade grävt ett stort hål där. Framhjulet liksom åkte ner i den stora gropen, resten av ekipaget efter. Tog stopp i gropens "vägg" på andra sidan. Både hoj och jag flippar över. Jag på mage i gropen och hojen snyggt över ryggen, för att sedan tippa omkull över mig. Tack och lov kör jag aldrig i skogen ensam. Hade aldrig kommit loss själv. Det är också tur att man inte kör så fort i den typen av terräng. Gjorde inte illa mig. Mest en massa blåmärken. Musklerna runt axeln och ner på ryggen och armen är fortfarande duktigt stela efter några dagar. Börjar släppa nu i alla fall. Jag har faktiskt varit så stel i musklerna så jag inte kunnat träna på några dagar. Får försöka hitta något som fungerar att köra idag, kanske lite stavlöpning. Skivstångspasset med marklyft, knäböj och bänkpress k