Träning och sånt

Fick  igår när jag kom hem efter tidernas sämsta löppass frågan, "men varför sprang du en hel mil då?". Ja, så här i efterhand, det undrar jag också. Det slog mig aldrig att jag bara kunde ha vänt tillbaka hem när jag efter 200 m insåg att kroppen inte fungerar alls. Då pratar vi 200 m nedförsbacke. Jag kämpade mig runt snorig, tungt att andas, tung i kroppen och knäckt. Jag kunde ju bara stannat till lite, tänkt efter och konstaterat att det här håller inte. Istället blev det drygt en mil med diverse backar både uppåt och nedåt. Asfalt och terräng blandat. Stigar, motionsspår och transport på gång- och cykelbanor. Funderar lite på hur det kommer sig att man inte bara vänder och springer hem till soffan och katten istället. Varför man inte tittar in på jourlivs i huset bredvid och köper något lite gott som är "nyttigt för själen" istället. Varför man plågar sig runt rundan i långsammaste tempot man kan tänka sig och ändå är helt slut. Kunde ju lika gärna varit

Skulle behöva en tantcykel någon vecka. En sån där med fotbroms, cykelkorg och inte så många växlar.  Tog ut min vanliga cykel på en ta-lite-luft-runda igår. En cykel med 24 växlar eller något, och som man behöver båda händerna för att växla. Den har bromsgrepp både för vänster och höger hand. Den är inställd för en aktiv sittställning som behöver lite fart på ekipaget då styret sitter lågt. Inte alls avsedd för enhandscykling i långsamt tempo med andra ord.  Cykeln hade också dåligt med luft i däcken efter att ha stått mest hela tiden. Jag kan inte riktigt åtgärda det med en hand som jag skulle behöva. Cykelhjulen har såna där smala mysko ventiler, som man skruvar upp lite först och så ska man liksom trycka in någon detalj medan man pumpar däcken. Osäker på exakt hur då jag har glömt och får lära om varje gång jag får för mig att pumpa däcken. Nä, en äkta gammal tantcykel är vad jag skulle behöva idag. En sån där rejäl.

Så lätt det är att bara gå och köpa en påse godis när man sitter hemma hela dagarna. Eller Dr Pepper. Varför inte lite gott till fikat. Men nej så onödig. Det vore att göra det ännu jobbigas att komma tillbaka till träningen när man till slut blir av med detta evighetsgips. Missförstå mig inte, det är inte så att jag inte äter alla godsaker jag åt innan, det gör jag absolut. Kvällarna är det samma glass- och kakparty som vanligt. Varenda kalori, kolhydrat, sockerkorn och fettdroppe går ner. Vad jag menar är att det är väldigt lätt att trycka i sig ännu mer gott under dagarna, bara för att jag går hemma och skrotar. Det finns grader av allt. Jag vet mycket väl hur tungt det kommer bli att komma igång bara som det är när det är dags. Jag behöver inte försvåra det ytterligare med ännu mer slarv än vanligt. Nu försöker jag bara underhålla det läge som är, så det inte rasar iväg ännu mer. Nu är det ju ändå ganska stabilt. Ska strax försöka krångla på mig löparkläder och ge mig ut på

Är det bra eller dåligt att springa med gipset? Blir ju helt utslagen så fort jag gör någonting. Har testat att springa två gånger med gipset. Planen var att springa eländig terräng för att bara skutta omkring lätt och sakta för att orka vara ute länge. Målet med passen är att inte gå upp så mycket i vikt när jag går hemma och skrotar med gipset. Därför dissar jag korta snabbare pass just nu till förmån för aktivitet under längre tid. Rätt eller fel spelar nog ingen större roll då all aktivitet är bättre än soffan. Resultatet av de två genomförda passen var att jag sprang jättelångsamt med inslag av klättring på stigar uppför klippor, och gick i obanad terräng på vägen. Jag var ute en bra stund och lufsade och jag var helt komplett utslagen efteråt. Och då menar jag att jag var utslagen länge. Slutsatsen av det är att jag inte riktigt vet vad för nytta den typen av pass ger i det här läget. Det jag höll på med innan jag blev gipsad förutom löpningen var ju enduro, rullskidor och k