Tacksamma problem. Minns en tid då jag inte kunde komma på någonting som jag ville eller tyckte att jag kunde sysselsätta mig med på fritiden. Hur är det möjligt?
Nu har jag hamnat i en sits där jag så gärna vill ta upp Wing Chun-träningen igen. När jag körde ett kort tag i våras så fick jag snabbt börja hoppa över pass för att jag skulle hålla i mc-kurser samma dagar som vissa träningar var, eller för att jag skulle på semester och så där fortsatte det.
Jag vill åka mer rullskidor också men som det sett ut i sommar har jag varit ute och kört grusbus med grushojen och en massa enduro i skogen istället. När det inte längre är körbart med hojarna så är det inte körbart med rullskidorna heller.
Kettlebellspassen är också något jag saknar, men det blir liksom inte av så ofta för passen ligger lite konstigt. Det är inte ett lika populärt pass som en del andra på gymmet så det får lite halvudda tider om man matchar det mot mina normaltider med jobb och annat. För mig kostar det mycket energi att dyka upp på såna pass, mer än jag vill erkänna. Det är lättare då att ta en sväng i löparskorna om det passar bättre tidsmässigt de dagarna.
Som sagt är detta mycket tacksamma problem men det hindrar ju inte att jag längtar efter att kunna träna Wing Chun eller åka lite mer rullskidor igen.
Självklart kan jag ta mig tid att göra fler saker. Så har jag gjort i många år, men det kostade mycket energi då. Det innebar att jag var trött jämt och allt kretsade kring att hinna till olika saker, att inte hinna äta bra, att inte hinna vila och att ingenting annat fick plats i livet. Allt annat var tvunget att planeras in runt träningspassen istället för tvärt om.
Att kunna välja bort roliga saker man vill göra är en konst. Hjärta eller hjärna. En del saker brinner jag extra mycket för. Andra saker är lättare att få att passa in i vardagen. Olika val innebär olika effekter på det andra man tränar.
Vissa träningspass är på specifika tider för att man tränar med andra, som kettlebellspassen eller Wing Chun-träningen. Det styr ju en hel del över när och hur mycket annat man kan roa sig med.
Andra saker belastar kroppen på allt för lika sätt och riskerar att man övertränar och sliter på samma delar av kroppen medans andra delar inte blir stärkta alls. Då är det kanske bättre med en annan kombination av träningsformer för att få en hållbar träning, träningsformer som kompletterar varandra.
Lättare är det för de som tränar för att prestera inom en specifik idrott och ska bli snabbare eller starkare på just det de gör. Då stakar man ut en riktning och anpassar träningen efter det. Trasslet blir ju för oss som nöjer oss med att ta i på vår egen nivå beroende på vad vi ger oss på, och tycka om att göra olika saker utan att nödvändigtvis behöva vara särskilt bra i allt. Vi som utmanar oss bara genom delta i nya saker och är stolta över att genomföra en del saker över huvud taget. När man hittar så mycket saker som är roligt att man varje gång måste välja. Det är lyxiga problem som man nästan blir lite glad av.
Nu har jag hamnat i en sits där jag så gärna vill ta upp Wing Chun-träningen igen. När jag körde ett kort tag i våras så fick jag snabbt börja hoppa över pass för att jag skulle hålla i mc-kurser samma dagar som vissa träningar var, eller för att jag skulle på semester och så där fortsatte det.
Jag vill åka mer rullskidor också men som det sett ut i sommar har jag varit ute och kört grusbus med grushojen och en massa enduro i skogen istället. När det inte längre är körbart med hojarna så är det inte körbart med rullskidorna heller.
Kettlebellspassen är också något jag saknar, men det blir liksom inte av så ofta för passen ligger lite konstigt. Det är inte ett lika populärt pass som en del andra på gymmet så det får lite halvudda tider om man matchar det mot mina normaltider med jobb och annat. För mig kostar det mycket energi att dyka upp på såna pass, mer än jag vill erkänna. Det är lättare då att ta en sväng i löparskorna om det passar bättre tidsmässigt de dagarna.
Som sagt är detta mycket tacksamma problem men det hindrar ju inte att jag längtar efter att kunna träna Wing Chun eller åka lite mer rullskidor igen.
Självklart kan jag ta mig tid att göra fler saker. Så har jag gjort i många år, men det kostade mycket energi då. Det innebar att jag var trött jämt och allt kretsade kring att hinna till olika saker, att inte hinna äta bra, att inte hinna vila och att ingenting annat fick plats i livet. Allt annat var tvunget att planeras in runt träningspassen istället för tvärt om.
Att kunna välja bort roliga saker man vill göra är en konst. Hjärta eller hjärna. En del saker brinner jag extra mycket för. Andra saker är lättare att få att passa in i vardagen. Olika val innebär olika effekter på det andra man tränar.
Vissa träningspass är på specifika tider för att man tränar med andra, som kettlebellspassen eller Wing Chun-träningen. Det styr ju en hel del över när och hur mycket annat man kan roa sig med.
Andra saker belastar kroppen på allt för lika sätt och riskerar att man övertränar och sliter på samma delar av kroppen medans andra delar inte blir stärkta alls. Då är det kanske bättre med en annan kombination av träningsformer för att få en hållbar träning, träningsformer som kompletterar varandra.
Lättare är det för de som tränar för att prestera inom en specifik idrott och ska bli snabbare eller starkare på just det de gör. Då stakar man ut en riktning och anpassar träningen efter det. Trasslet blir ju för oss som nöjer oss med att ta i på vår egen nivå beroende på vad vi ger oss på, och tycka om att göra olika saker utan att nödvändigtvis behöva vara särskilt bra i allt. Vi som utmanar oss bara genom delta i nya saker och är stolta över att genomföra en del saker över huvud taget. När man hittar så mycket saker som är roligt att man varje gång måste välja. Det är lyxiga problem som man nästan blir lite glad av.
Kommentarer