Som öppning i serien mitt nya träningsliv här i Norrbotten så funderar jag över min löpning. Om det har blivit bättre att träna löpning i Luleå jämfört med Stockholm? Naturligtvis!
Här kan jag när jag går utanför dörren bara bestämma vilket håll jag vill börja springa åt och på så sätt styra vad jag vill springa för underlag. På mindre än 8 minuters bilväg har jag även tillgång till Ormbergets motionsspår med många och långa belysta sträckor i varierande backighet, vansinnigt kuperade elitspåren och slalombacken om jag vill springa backträning på riktigt. Det finns gott om gång- och cykelbanor med asfalt att träna på runt sjöar i och omkring hela staden om man föredrar det i en vacker solnedgång eller så. Vill jag springa intervaller på löparbanan så finns Skogsvallens idrottsanläggning några minuter bort. Långpassen förlägger jag runt stan, med start hemma mitt i bostadsområdet och slipper ändå allt för många störande trafikljus och korsningar.
En annan fördel med denna träningsform kombinerat med att bo i en stad av denna storlek är att man hinner med att springa fastän man jobbar heltid och har andra intressen. Även om jag skulle cykla till jobbet så tar det endast 16 minuter hem och naturligtvis mycket kortare tid med bilen. Det frigör galet mycket tid varje dag, för att inte säga varje vecka till saker som träning. All den tid jag lagt på jobbpendling i Stockholm går rakt in på träningstidskontot här i Luleå.
Att ta upp löpningen igen när jag flyttade upp till Luleå var med andra ord ett bra beslut. All utrustning jag köpt har kommit till användning. Det har blivit ett par löparskor för asfalt och liknande plana underlag, ett par trailskor med bra grepp i eländig terräng och så ståldubbade IceBuggs till vintervägarna här uppe. Ibland känns det inte som att jag använder grejerna så mycket när det blir långa luckor mellan infallen att springa, men infallen i sig brukar vara tillräckligt länge och innehålla tillräckligt många tillfällen för att jag ska kunna ge det godkänt och lite till.
Löpningen är en bra träningsform för mig här och nu.
Här kan jag när jag går utanför dörren bara bestämma vilket håll jag vill börja springa åt och på så sätt styra vad jag vill springa för underlag. På mindre än 8 minuters bilväg har jag även tillgång till Ormbergets motionsspår med många och långa belysta sträckor i varierande backighet, vansinnigt kuperade elitspåren och slalombacken om jag vill springa backträning på riktigt. Det finns gott om gång- och cykelbanor med asfalt att träna på runt sjöar i och omkring hela staden om man föredrar det i en vacker solnedgång eller så. Vill jag springa intervaller på löparbanan så finns Skogsvallens idrottsanläggning några minuter bort. Långpassen förlägger jag runt stan, med start hemma mitt i bostadsområdet och slipper ändå allt för många störande trafikljus och korsningar.
En annan fördel med denna träningsform kombinerat med att bo i en stad av denna storlek är att man hinner med att springa fastän man jobbar heltid och har andra intressen. Även om jag skulle cykla till jobbet så tar det endast 16 minuter hem och naturligtvis mycket kortare tid med bilen. Det frigör galet mycket tid varje dag, för att inte säga varje vecka till saker som träning. All den tid jag lagt på jobbpendling i Stockholm går rakt in på träningstidskontot här i Luleå.
Att ta upp löpningen igen när jag flyttade upp till Luleå var med andra ord ett bra beslut. All utrustning jag köpt har kommit till användning. Det har blivit ett par löparskor för asfalt och liknande plana underlag, ett par trailskor med bra grepp i eländig terräng och så ståldubbade IceBuggs till vintervägarna här uppe. Ibland känns det inte som att jag använder grejerna så mycket när det blir långa luckor mellan infallen att springa, men infallen i sig brukar vara tillräckligt länge och innehålla tillräckligt många tillfällen för att jag ska kunna ge det godkänt och lite till.
Löpningen är en bra träningsform för mig här och nu.
Kommentarer