Fortsätt till huvudinnehåll

Enduro


I serien om träningsformer jag plockat upp sedan jag flyttade till Norrbotten så har jag sparat den fina godisbiten till sist.

Första säsongen blev det ganska korta rundor och inte extremt många timmar på hojen totalt sett. Jag blev trött fort när jag var ute, och det var var utmattande mentalt att få till tekniken med trailandet över stock och sten. Var ändå ute ganska ofta viss perioder och när vintern kom var det till och med ledsamt att ställa kompisen i garaget.

Säsong två har det blivit mycket mer kört och längre turer än tidigare. Har lärt mig massor och vågar köra på ett helt annat sätt. Det har blivit mycket småjusteringar på hojen som har gjort att jag fått en ännu bättre och roligare körning. Det har blivit kört så mycket så jag inte alls kommit ut med mina fina rullskidor så mycket som jag önskat.

Här till skillnad från Stockholm är det genomförbart att ta på sig utrustningen i lägenheten, rulla ut hojen ur garaget och rulla iväg på den landsvägsreggade endurohojen med siktet inställt på fin skogskörning redan från hemmaplan.

När jag fortfarande bodde i den stora huvudstaden blev det aldrig av att börja köra just för att allt runt omkring skulle vara så tidskrävande med lastning och transporter kors och tvärs i Stockholmstrafiken. Det hade också varit begränsat till få tillfällen då jag hunnit komma iväg och köra.

Det här är tillsammans med skidåkningen det bästa jag kan hitta på att göra.

Kommentarer