Träning och sånt

I 10 år har jag tydligen skrivit i denna blogg till och från. Jag vet var det började men vet inte riktigt var det tog vägen egentligen. Jag i brunt bälte skulle ha den som en motivation till att ta Shodan (mitt svarta bälte) i Karate. Se vart jag hamnade. Jag har fortfarande inget svart bälte i karate, tränar över huvud taget inte karate, och har inte ens en klubb att träna för i Luleå dit jag flyttat. Det är väl tur att allt inte blir som man trodde, men samtidigt hade det ju varit roligt att ha någon att träna karate med. Det ena behöver ju inte utesluta det andra menar jag. Uppdateringarna i bloggen har varit lite till och från genom åren. Vissa år har det knappt blivit något alls. Andra år har det blivit väldigt mycket. Det har varit blandat innehåll och olika inriktning. Jo, ja. Jag vet. Då stänger man den gamla bloggen och startar en ny fräsch med just den inriktning man har just då. Det blev som bara inte riktigt så. Det var väl kanske tur det, då det i så fall ha...

Tre ord som sammanfattar dagens (näst sista i raden av) kurstillfälle i skateteknik skulle kunna vara balans, placering av skidan och att glida ut långt på skidan. Fast tre ord räcker inte i närheten för att samla ihop allt bra som jag fick med mig. Växel 3 Här är nyckeln, hör och häpna balans. För ihop fötterna tätt ihop. Sätt ner foten lite bakom den andra för att kunna glida länge på skidan. Det får inte bli som det lätt blir i löpning, att man faller framåt. Denna "fotistättning" hjälper också till för att man inte ska bli "sittande" i hållningen, utan att istället komma upp lite och kunna få över vikten på skidan tillräckligt. Sätt i stavarna strax innan skidan. Få med stakningen ordentligt men låt inte stakningen stjäla allt fokus, då går man ofta för fort med skidorna istället. I uppförsbacke jobbar man däremot snabbare och rappare med fötterna än på flacken. Kortare stavtag på denna växel, man går inte så långt bak med dem. Se upp så att det inte blir s...

Den finns där ute, särskilt när det närmar sig höst och vinter. Löparlyckan och träningsglädjen. Jag vet att jag tycker om det. Bara jag kommer ut och iväg. När jag plockar fram de där kläderna som är bra att springa i kommer känslan krypande. När jag tar fram den lagom tunna merinoullströjan att ha under den tunna vindavvisande löparjackan. Vintertightsen och kompressionsstrumporna. Mössan och de tunna löparvantarna. Kontrollerar att specialsulorna är i skorna och snörar på mig skorna med de rosa snörena. En reflexväst också, och den gamla löparklockan. Är det kallt ute blir det en tjockare merinoullströja under istället, och ett par tillhörande lånkisar innanför byxorna. Självklart har jag merinoullstrosor för att inte bli nerkyld, har även ett par såna där som går ner över låren. Jättefula men värmande. Syns ju ändå inte. Kanske åker det på en mellanlagertröja om det är kallt nog, och då är det förmodligen även dags att dra på sig värmeväxlaren över ansiktet för att undvika ...

Läste i NSD att Nishiki återkallar vissa cyklar från 2006-2013. Nu vet ju inte jag om min cykel är en av de drabbade, men jag får väl besöka en handlare och höra efter. Men då var det ju det där med att jag bor i Luleå. Vem säljer Nishiki här? Misstänker att det är enklast om jag kollar serienumret och ringer stället i Stockholm där jag köpte cykeln och kollar. Funderar bara på om butiken finns kvar. Det var ju ändå 2007 jag köpte cykeln. Artikel på NSD

Det är hur jag än vrider och vänder på det bara bäst att bo här i Luleå jämfört med Stockholm. Jag har hamnat rätt. Det finns dock två saker som jag saknat här i Luleå. För det första saknar jag karateträningen. Jag hade ju ändå tränat ganska länge i klubben jag lämnade kvar i Stockholm och jag hade en del grejer med mig därifrån som jag ville fortsätta träna på. Tyvärr hittade jag ingen som tränade just det som jag vill göra här i Luleå. Den andra grejen jag saknat är kaffekedjan Espresso House, men det är ju löst nu då de till slut ledsnat på mitt tjat och startar upp i Smedjan. Det är ju en vansinnig tur att jag inte jobbar inne i city, för då hade jag varit där och köpt kaffe varje dag. Här är några saker som är bättre här än där jag bott förut: * träningsmöjligheter på gym, större ytor med färre människor. Lägre träningspriser. * träningsmöjligheter i naturen är obegränsade * korta avstånd precis överallt * ingen tunnelbaneträngsel * snö på vintern * skidanläggning ...

Varför är det så dålig bredd på åkare på skidlopp och tävlingar? Eller andra sporter för den delen? Varför måste man vara snabbast i stan för att ställa upp? Vågar inte vi vanliga vardagsåkare ställa upp eller vill vi inte för att det är tråkigt nu för tiden? Träningen till att börja med. Har vi blivit bekvämare nu? Man tar sig inte tid längre när man ska träna. Allt ska vara så effektivt och tillrättalagt och relativt små saker kan te sig ganska besvärliga och sätta krokben för ett helt träningspass för gemene man. Som när jag skulle åka längdskidor i söndags till exempel. Jag behövde lägga ner ganska mycket tid på att ta bort konsekvenserna av min ovanligt misslyckade vallning till Kronanloppet i tisdags och valla om de stackars skidorna från grunden, leta fram och byta om till varmare kläder än vanligt, det var -18 ute, och sedan åka iväg och faktiskt åka skidor. Det tog flera timmar innan jag hade gjort allt det där och innan jag satt hemma i soffan igen efter träningspasset. ...

På eftermiddagsfikat på kontoret kom vi in på det där med långfärdsskridskor. Blev ju såklart sugen på att åka. Jag har ju av en händelse ett par riktigt retro långfärdsskridskor som jag köpte för mycket länge sedan när jag flyttade till Stockholm och innan jag flyttade därifrån. De är från en svunnen tid och av modellen med fast häl, men de kan säkert fungera för utflykter och så. Problemet för mig är det där med iskunskapen. Jag vet väldigt lite och jag vet ju absolut inte när det börjar bli möjligt att åka. Hittade  ISPLANKET med just statusrapporter för isar över hela landet och som jag kommer hålla ett öga på framöver. Nu räcker det ju inte med att någon skriver på en sida på nätet att det går att åka. Det finns så mycket saker som försvagar isen väldigt lokalt. Som om det är strömt, ifall det kommer ut utlopp eller avlopp där man passerar, om det är vass eller andra saker som sticker upp genom isen. Säkert tusen andra saker också som man bör ha koll på. Bäst är ...

Har fått en inbjudan till en träningshelg i början av december. Den hålls av två personer som jag ser upp till som skidinstruktörer. Jag har inte haft möjligheten att träna för dem än så det här är ju perfekt tillfälle när de faktiskt gör detta tillsammans. Till råga på allt gör de det på hemmaplan, på mitt eget Ormberg i Luleå! Kan inte bli bättre! Kursen börjar fredag kväll och håller på hela helgen. Det är 5 skidpass, styrketräningspass för skidåkare, vallautbildning, föreläsning i träningslära och så skidcoaching och teknikträning med elitåkare i längdskidåkning. Mat ingår och en massa annat roligt står i inbjudan. Jag kan knappt sitta still när jag läser upplägget! Det här låter ju perfekt för mig! Ja, och jag har läst på. Även en riksamatör som jag kan vara med på det här. Kontrollerar min budget för såna här roligheter. Till aktiviteter som denna har jag avsatt 0 kr och ingenting denna vinter. Åh nej! Jag har ju tänkt lägga mindre pengar på skidorna och mer på annat i år ef...

Tack vare personalorienteringen och många engagerade kollegor så har jag fått en ingång till detta fantastiskt roliga sätt att röra mig i naturen. Det blir både länge och mycket av den varan när jag är ute.  Hellre än bra faktiskt. Det är så värt ansträngningen och så värt det lilla inköp jag gjort av en karta för 20 kr varje tillfälle och en kompass för 149 kr. Dessutom hjälpte det mig att motivera ett inköp av ett par trail-skor för min terränglöpning. Mycket motion och hälsa för pengarna. Det här ska jag försöka fortsätta med och kanske vågar jag ge mig på lite öppna banor på olika tävlingar nästa sommar.

Nytt försök med kampsporten. Fick plötsligt ett tips om en mycket duktig instruktör som startat upp i Luleå. Nord Wing Chun heter stället och instruktören är makalöst bra på det han gör. Det blev ju en bra början i alla fall. Problemet är ju att det kostar från hojåkningen att gå på Kungfu-träningen. Det har krockat mest hela tiden. Först krockade lördagsträningarna med instruktörandet på hojkurserna vi börjat med i år. Sedan med semestern. Efter det med nyförvärvet av grushojen och alla långturer vi gjorde på lördagarna.  Dessutom är instruktören grymt bra och han måste kunna dra runt verksamheten på något vis och därför kostar det ju en slant att träna där. Något jag gladeligen skulle betala om jag inte hade satsat så mycket pengar på både enduro-körningen och gruskörningen i år. Lägg till det att jag vill utöka parken med längdskidor också med tillbehör. Saknar verkligen Wing Chun-träningen men om jag ska kunna träna det så behöver jag kunna vara där oftare än vad...

Tanken var ju god men jösses, det där var den aktivitet som kostat mig mest pengar per minut någonsin. Eller tillfälle. Eller vad man än räknar. Över huvud taget. Mycket bra träning. Mycket roligt, nyttigt och hade verkligen behövts för vinterns skidåkning. Men vad hände? Jag har åkt sammanlagt 6 gånger som jag minns det och det är inte i något av mina universum ekonomiskt försvarbart.  Får nöja mig med att endurokörningen har gått seriöst bra i år och vi har kört hojarna så mycket och ofta vi kunnat. Det kostar ju från samma tidskonto som rullskidåkningen på något vis. Det är väl förklaringen till varför jag inte slitit mer på mina älskade rosa rullskidor. Hoppas på en bättre rullskidsäsong nästa gång, nu börjar ju snön komma här, så mer rullskidor blir det inte i år.

Gymmet är ju alltid en tillflyktsort när man är skadad eller av andra anledningar inte kan träna det man brukar. Det är också ett bra ställe då vädret inte är överens med de aktiviteter man tänker utföra. Att köra enduro utan dubbdäck i första snöslasket till exempel. Eller att åka skidor innan det har blivit riktigt skidsnö. Gymmet är också det ställe som jag borde tillbringa tid på för att jobba upp styrka för att inte bli skadad  i det andra jag tränar.   Är det värt årskortet? Är jag där tillräckligt ofta? Egentligen inte, men planen är ju att jag ska vara där. Det är framför allt kettlebellspassen jag uppskattar och har fått användning av i allt annat jag tränar. Räknat i antal gånger och hur stor del av åter så är det väl tveksamt ekonomiskt sett men det har ju hjälpt mig mycket i skidåkningen och löpningen så det får funka. Har också gått nött lite på Milon-anläggningen på gymmet när jag inte riktigt haft ångan uppe med annan träning. Det värderar jag också h...

Sedan jag flyttade till Norrbotten för två år sedan så har min träning förändrats mycket. Flyttade till Luleå från Stockholm och det säger sig ju självt att förutsättningarna förändras enormt vid en sådan flytt. Särskilt om man gillar träning av utomhustyp och gärna terräng. Tidigare tränade jag mycket kampsport. Mest blev det karate. Tyvärr har jag inte riktigt kommit igång med den träningen igen här uppe då jag vill ha ut en viss typ av träningsupplägg som jag inte riktigt hittar igen av det jag kunnat läsa mig till om klubbarna här uppe. Det i sin tur har istället lett till att jag tagit upp andra intressen som antingen legat vilande eller nya sådana. Det är positivt. Problemet för mig blir då att jag inte riktigt vet vad jag ska fokusera på och det blir lätt lite splittrat med träningen. Som den person jag är är det då lätt att jag kommer av mig i tränandet när det något störningsmoment som uppehåll på grund av förkylning eller skada. För att öka motivationen att komma igång...

Nu är skidsäsongen över för min del. Dundret runt för drygt en vecka sedan fick bli sista anhalten. Ska man åka mer är det en god idé att ta sig till till exempel Dundret eller finska Ylläs. För min del sadlar jag om till olika typer av löparskor nu. Ska även köpa ett par rullskidor vid tillfälle. Jag började åka i november. Det var några stappliga steg och någon teknik var det inte tal om. Hade googlat en del och det hade gett mig fler frågor än när jag började leta och väldigt få svar på hur man bör åka för att det ska bli energismart och långt. Det blev så att när jag fick tips om en kurs med Lena Carlzon Lundbäck så hoppade jag på den. En mycket rutinerad dam med många bra träningsråd. Tar med mig därifrån att nu är det jag behöver allra mest är många mil på skidorna, och att staka. Staka mera. Staka oftare. Det går att staka på fler ställen än man tror. Dessutom så kommer jag aldrig någonsin sluta träna teknik utan stavar. Någonstans på vägen fick jag även tips om Sävast Sk...

Hastigt och lustigt hoppade jag igår på en kurs i längdskidåkning klassisk stil här i Luleå. Jag fick ett tips av en kompis och undersökte saken. Det här kommer göra underverk för min skidåkning. Det är CrossFit Holistics som anordnar Holistics skidgrupp . Coachen är Lena Carlzon Lundbäck och är mycket välmeriterad med flera både OS, VM och SM med sig i bagaget. Redan efter ett pass med roliga och nyttiga övningar känner jag skillnad i åkningen. Bland annat så vågar jag svänga lite bättre, och nedförsbackarna är inte lika traumatiska även om det svänger en smula längre ner. Framstegen märks så tydligt så när man inte hållit på särskilt länge och sakta men säkert sätter grunderna på plats. Det var tur att Lisa tipsade mig för just där hade jag inte kommit att tänka på att leta efter en kurs.