Träning och sånt

Kör idag sista gången på program 2 av PT Frejs träningsprogram han gjort till mig. Jag har 5 st träningsprogram att jobba mig igenom sedan tidigare, och kör ett antal gånger på varje program innan det är dags att byta till nästa. Jag kom ju av mig på grund av två olika skador jag dragit på mig när jag åkt (längd-)skidor och kört enduro. Nu kör jag om de programmen då de är riktigt bra. Räcker väl fram till årsskiftet ungefär om jag får gissa. Det är två månader till alltså. På jobbet har vi friskvårdsbidrag och haft ett avtal med ett gym där vi kunnat ha kort för de pengarna. På det gymmet finns grymt bra möjligheter att träna funktionell träning på egen hand i en stor sal full med grejer för detta. Sådana ytor finns inte på de andra gymmen.Nästa år misstänker jag att det inte kommer finnas samma möjlighet till det avtalet mellan arbetsplatsen och gymmet av olika anledningar (flytt av kontor). Det är på detta gymmet min PT håller till. Det är här han kör sina pass, som är de pass ja...

Igår var jag ute och sprang med min löparklocka. Kom då att tänka på alla funderingar jag hade när jag skulle köpa en sådan. Jag undrade om jag då skulle tycka att det var värt det, och hur mycket pengar jag skulle lägga på den i så fall. Nu är väl rätt tillfälle att fånga upp erfarenheterna och utvärdera hur det gått. Detta medans jag fortfarande kommer ihåg mina funderingar menar jag. Priset  När jag skulle köpa en löparklocka var jag inte beredd att lägga särskilt mycket pengar på en klocka som gör samma jobb som Runkeeper i telefonen. Jag har så mycket roliga intressen att lägga pengar på, så jag ville hålla igen lite på kostnaderna här. Därför blev urvalet av klockor begränsat. Tålig mot kyla. Problemet med Runkeeper i telefonen var att telefonen inte uthärdar kylan en kall vinterdag i Norrbotten. Tränar gör jag även när det är riktigt kallt. Jag har alltså hittat en viktig faktor i valet av löparklocka. Tålig mot regn. Ett annat bekymmer jag haft många gånger är att...

Det är märkligt det där hur det ibland kan kännas som att träningen går bakåt. Nu tänker jag främst på den funktionella träningen med kettlebells varvat med styrkeövningar. Funderingen då är om det är så att det verkligen går baklänges, eller om det är så att man gör saker mer korrekt? Kanske får man en bättre träningseffekt av det man gör och att träningen därför biter bättre? Eller är det så att jag går åt helt fel håll och faktiskt blir klenare och tröttare? Innerst inne vet jag ju att det är så att jag ökat tempot på övningarna. Jag vilar mindre mellan de olika momenten. Det ska helt enkelt vara jobbigt att träna. Lite obekvämt så där. Annars gör det ju ingen nytta. Att utmana sig själv lite liksom. Då var det det där med tålamodet igen. Att få en långsiktig förändring tar tid. Jag vet det. Att få en långsiktig förbättring kräver att man skapar sig hållbara rutiner. Jag vet det. En klok PT bad mig tänka efter gång, hur lång tid det tagit att bli så otränad som jag var när ja...

Hade ju funderingar på om träningsprogrammet för löpningen verkligen fungerar. Blir det någon skillnad? Gör jag momenten rätt? Ska det verkligen kännas som det gör under de olika passen? Kör jag tillräckligt? Frågorna har varit många. Baserat på spontanrundan i lördags kväll kan jag bara dra slutsatsen att det fungerar. I alla fall baserat på tempo och känsla i kroppen under rundan. Hur kroppen svarar och hur länge den svarar bra. Inte för att det gick jättefort eller att jag orkade jättelänge, men jämfört för bara ett litet tag sedan. Om det har med träningsprogrammet att göra eller andra saker, det kan jag förstås inte vara säker på. Jag fick i alla fall inte ett dåligt gensvar oavsett. Det gör det ju värt att jobba vidare med konceptet. Nästa fundering som dyker upp nu är i stället hur det blir med träningsprogrammet över vintern. Går det att köra passen med icebugs? I helgen var det ju rent bakhalt när vägytan frös till då jag sprang i mina vanliga skor. Kommer jag kunna fo...

Nu är jag igång med träningen. Fortfarande något otränad och i mindre bra form än jag kanske tänkt, men börjar få till rutiner. Jag kör enduro, gymmar lite och springer enligt mitt program fast inte riktigt så ofta. Igår när jag kom hem efter löparrundan efter ett gäng tusenmetersintervaller var jag helt utslagen. I morse hade jag behövt sova mer men behövde stiga upp och gå till jobbet. Träningen sätter sina spår. Tanken som slog mig då, visst gör det väl skillnad? Visst är det väl värt det? Visst gör jag väl detta av rätt anledning? Hade det varit intressant för mig att genomföra ett maraton så hade det ju varit värt varje minut av plåga för att komma dit. Om jag hade bestämt mig för att bygga en fitness-kropp och skulptera varenda muskel i kroppen i rätt form och storlek så hade det varit värt varje minut av plåga. Men för att hålla mig borta från extremt dålig form när jag ändå älskar att äta orimligt mycket kakor och godis? Det är ju väldigt mycket besvär och ordentligt obekv...

Han den där Frej som är min PT på gymmet gick igenom mitt andra program på eftermiddagen. Det var en sanningens timme det. Det är roligt och motiverande med de passen men pinsamt vad klen jag har blivit på vissa saker! De där armhävningarna till exempel vill jag ju inte ens tänka på. Sedan har vi Hill climber (den förberedande varianten när man drar in båda benen) med Jungel gym/trx. Man vill ju bara lägga sig ner på golvet och gråta. Jag inser ju någonstans att jag förhoppningsvis kommer förbi det läget någon gång och det blir genomförbart. Tills dess blir det nog att ta med en handduk till passen. Inte bara för att torka svetten ur pannan med, utan tårarna också. Men jag vill ju ha träningen lite tuff och besvärlig om det ska ge någon effekt. Jaja, med min mycket begränsade kroppsstyrkas mått mätt. Obekvämt är det trots allt att göra framsteg med sin träning. Inte tal om annat. På ett bra vis menar jag då. Bekvämt är det bara i soffan med en semla, en stor latte med en extra shot ...