Träning och sånt

Såg precis en annons med fina löpargrejer. Högg till i hjärtat av längtan. Vill ha! Inte för att jag inte har fina löpargrejer. Så dumt. Så onödigt. Och nej, jag kommer inte att köpa fler grejer om jag inte behöver. Har nog med grejer ändå. Samma sak med kläder och utrustning för övrig träning. Vill ha! Vill ha! Vill ha! Men nej. Inte mer nu. Har tillräckligt av det mesta. Det jag behöver däremot hittar jag inte något bra av, så det är inte lika roligt att shoppa. Som sport-bh för aktiviteter mycket hopp och spring. Som ska hålla grejerna på plats på riktigt. Måste ju provas på också för att hitta rätt storlek. Men alla de där andra fina sakerna som byxor och toppar. Skor och jackor. Åh, vad jag är sugen på att bara tokhandla! Skidor behöver jag också, nya klassiska längdskidor. Med tillhörande pjäxor och stavar. Det däremot är ju så svidande dyrt så det tar ju emot på riktigt. Där vet jag inte heller vad som är bra för mig att åka på, och så måste jag kunna lita på den i butiken som ...

Skulle träna igår istället, då träningspasset i förrgår gick åt skogen för att träningsytan jag skulle träna på på gymmet var uppbokad (fast ändå inte) av ett pass. Passet skulle varit i en annan sal, men de bara tog den här salen istället där man annars tränar funktionell träning på egen hand. Juste va... Då fick jag istället styra om och springa lätt på ett löpband när jag väl hittade ett ledigt. Ville bara strunta i alltihop men det var en och en halv timme tills jag skulle kunna ta mig hem. När jag väl kom hem var det sent och jag behövde äta för att inte migränen skulle bryta ut. Sedan var det inte att tänka på att köra något vansinnespass om jag hade några som helst planer på att kunna sova den natten. Hur som helst. Igår skulle jag träna det missade funktionella vansinnespasset hemma istället. Men eftersom jag sagt jag skulle baka lussekatter i helgen, men tränade istället (fniss) så fick det bli lussekattsbak igår efter jobbet. Hann ju inte...

Nu är det ju så här att när man bestämt sig så gör man. Är det inte så? Jag följer mina program för funktionell träning med kettlebells. Programmen som jag har fått av min PT tidigare. Börjar bli rädd att jag kommer att fastna i de övningar och rörelser som ingår där. Göravissa övningar bara för att någon har sagt vad jag ska göra. Utan att tänka vidare. Vill ju fortsätta utvecklas. Öka förståelsen för övningarna, testa olika tekniker och öka min kunskap kring träningen. Har hittat en hel del inspiration på nätet om kettlebellsträning. Saker jag vill testa. Drillar och sekvenser man kan köra. Planen nu blir att lägga in en "Anything can happen"-dag varje vecka, där jag väljer ut någon drill eller annat spännande upplägg och kör den. Utforskar och analyserar. Kopplar det till det jag lärt mig så här långt. Övriga pass tänker jag fortsätta med det jag vet jag kan, som jag får gjort och som fungerar. Det är ju inte som att det inte är varierande och utvecklande i sig. D...

Då är vi där igen. Börjar om. Med träningen alltså. Det är som att det är ett uttryck som borde vara sällan förekommande jämfört med träningstillfällena. Det är det inte. Det är ungefär varannan gång eller något. Kanske inte så ofta, men ganska ofta i alla fall. Eller ja det är ju sällan förekommande i tid räknat, men mest för att det är väldigt långt mellan gångerna. Det är som det brukar heta så att jag tränar regelbundet. Nu med ganska långt mellan gångerna bara. Nu handlar det om att få tillbaka något slags kondition. Och styrka. Och ett allmäntillstånd som inte är som en säck potatis. Det vore ju nice om den vikt som hasar omkring i mina skor kunde vara lite lägre. Och bestå av lite mer muskler och lite mindre av det där andra. Jag antar att man behöver träna då. Träna är bra. Det är nyttigt. Bara det att det är väldigt obekvämt. I alla fall om det ska göra någon skillnad. Det går säkert att träna mindre obekvämt men då går det åt så hiskeligt med tid istället. Och det löser ...

Tankar som att vintern är alldeles för kort flyger genom huvudet. Snart är skidsäsongen över. Nu måste jag passa på att åka så mycket skidor jag kan för snart är det slut med det. Säsongspanik? Rädd om det som man tycker är roligt och bra? Varför blir det så? Det märkliga är att jag kände samma sak när Enduro- och MC-säsongen var. Panik över att den säsongen snart var slut. Att det snart var en lång vinter framför mig. Frågan är ju varför man känner så? Uppenbarligen har jag ju någonting jag tycker om att göra både på våren/sommaren/hösten (enduro/grushoj) och vintern (längdskidorna). När det ena tar slut tar det andra vid. Hjärnan är fullt införstådd med att det är så, men hjärtat har lite panik för säkerhets skull. Kanske är det mellanläget som är det jobbiga, när sommaren gått över, blivit blöt och frusit på, men det inte kommit någon snö än. Eller tvärt om, när skidspåren inte är fina längre men det inte går att ta sig fram med endurohojen i skogen än. Frågan är om det bar...

Redan den där andra veckan på året halkade jag efter en timme på mina träningsmål. Även antalet pass var i underkant. Intressant. Har inte ens något att skylla på. Egentligen. Kylan borde inte vara problemet. Temperaturen kan jag hantera. Anpassa typen av träning till förutsättningarna bara. Jag har värmeväxlare som värmer upp inandningsluften för utomhusträning i kyla. Även om vinterträningskläderna börjar bli slitna har jag merinounderställ, mellanlager och ytterskal för att klara låga temperaturer. Dubbade och med grov sula skor för löpning i halka och snö. Skidåkning 3 pass Hade förmodligen blivit mer skidåkning om jag inte varit så lat. Det krävdes ovanligt mycket tid för att valla om skidorna stup i kvarten helt enkelt. Det har varit snorkallt ute, så det var klassisk skidåkning som kunde fungerat i det kärva föret. Bara det att jag fått lite krångel med mina mjuka nybörjarskidor som jag vallat enligt utmärkta vallazoner. Vallan har gått i snön när jag åker, och smetats ut ...

Ibland blir jag bara så sugen på att boka in mig på någon skidort och bara åka längdskidor hela dagarna. Levi i Finland är ett sådant ställe. Dit vill jag åka nu. Åka långa turer hela dagarna med en liten ryggsäck på ryggen. Stanna till vid kaffeställena på vägen och fika lite. Sitta där och njuta av att bara vara där. Skida iväg en bit igen och bara vara. Nu är det ju så pass bra i alla fall att vi har ett konstsnöspår i alla fall i Luleå. 2,5 km fint pistat varje dag. Utmärkt för att skrämma igång kroppen med inför mer åkning när natursnön till slut behagar dyka upp i såna mängder som räcker till fina skidspår. Men en långhelg eller vecka i Levi, det vore något alldeles extra det. 

Fredagen är här och två träningspass genomförda hittills denna vecka konstaterar jag. Det skulle varit tre men tisdagens kettlebellspass tog så hårt på kroppen så att onsdagens löpning blev en ofrivillig tupplur i soffan istället. Men så skönt det var då, precis vad jag behövde. Återhämtningen var så utdragen att det till och med gick ut över torsdagens kettlebellspass. Det blev genomfört men det krävdes mycket vilja då träningsvärken hade bitit sig fast hårt. Får bli löpning idag fredag. Hade ju gärna sett att jag kunde hinna med tre pass löpning varje vecka, men om det ska vara så här med återhämtningen efter genomförda gympass får jag nog sikta på två löppass per vecka istället. Det kommer ta flera år innan jag tuggat mig igenom min träningsplan för löpningen men jag har ingen brådska. Träna gör jag ju för att kroppen ska må bra. Två pass på gymmet, lite enduro och två pass med löpning kanske är nivån som gäller för mig just nu då. Hur det blir med planen när det blir kallt nog...

Den finns där ute, särskilt när det närmar sig höst och vinter. Löparlyckan och träningsglädjen. Jag vet att jag tycker om det. Bara jag kommer ut och iväg. När jag plockar fram de där kläderna som är bra att springa i kommer känslan krypande. När jag tar fram den lagom tunna merinoullströjan att ha under den tunna vindavvisande löparjackan. Vintertightsen och kompressionsstrumporna. Mössan och de tunna löparvantarna. Kontrollerar att specialsulorna är i skorna och snörar på mig skorna med de rosa snörena. En reflexväst också, och den gamla löparklockan. Är det kallt ute blir det en tjockare merinoullströja under istället, och ett par tillhörande lånkisar innanför byxorna. Självklart har jag merinoullstrosor för att inte bli nerkyld, har även ett par såna där som går ner över låren. Jättefula men värmande. Syns ju ändå inte. Kanske åker det på en mellanlagertröja om det är kallt nog, och då är det förmodligen även dags att dra på sig värmeväxlaren över ansiktet för att undvika ...

Träningsglädje är en skör liten historia. Det gäller att hitta den, och när man hittar den är den ofta hal som en liten blöt tvål. Det hänger på så många saker att ett träningspass blir just så där bra som ett träningspass kan bli. Saker som påverkar träningsglädjen åt olika håll: Väder i förhållande till träningsaktivitet. Skadeläge och hur skadefri man lyckas hålla sig. Träningsnivå i förhållande till träningsform. Utrustning , om den är bra eller undermålig, och om den havererar eller håller ihop. Ekonomi . Kan man kosta på sig resor och event som man delta i för att utvecklas vidare i sin träning. Det är naturligtvis alltid extra roligt att träna i nya fina grejer också kan jag tycka. Tid . Hinner man med att klämma in sina pass i livspusslet, och hinner man göra det man vill på de pass man faktiskt hinner med att genomföra. Träningskompisar . Har man någon att dela sitt intresse med och som kan peppa varandra. Eller tvärt om om man föredrar att träna själv, slippa träng...