Träning och sånt

En sån där dag med småkrämpor, och jag vill träna ikväll. Kan bara inte komma på något som inte belastar de skadade delarna för mycket. Hoppade hopprep som uppvärmning igår, vilket slutade med en helt låst vad. Så inget hopprep idag. Bör förmodligen inte heller springa innan den är ok, vis av tidigare liknande incidenter. Körde enduro i lördags och fick en blåsa inne i handen, som totalhavererade. Nu är det en skinnflik som liksom glappar löst. Inte direkt läge att köra kettlebells då. Det river ju upp även den helaste hand. Det kommer det här aldrig hålla för. Blev också öm innuti andra handen (ben, ledband och senor och sådant) när jag tränade säck förra veckan. Kanske skulle börjat med lite mer vadderade hanskar så här när jag inte kört på länge. Något inne i handen behöver i alla fall återhämta sig lite till. Ska nog inte riskera att dra på mig inflammationer och sånt i handen, så säcken går också bort. Så vad finns det annars för grejer man kan göra? Får nog fundera lite....

Skulle behöva en tantcykel någon vecka. En sån där med fotbroms, cykelkorg och inte så många växlar.  Tog ut min vanliga cykel på en ta-lite-luft-runda igår. En cykel med 24 växlar eller något, och som man behöver båda händerna för att växla. Den har bromsgrepp både för vänster och höger hand. Den är inställd för en aktiv sittställning som behöver lite fart på ekipaget då styret sitter lågt. Inte alls avsedd för enhandscykling i långsamt tempo med andra ord.  Cykeln hade också dåligt med luft i däcken efter att ha stått mest hela tiden. Jag kan inte riktigt åtgärda det med en hand som jag skulle behöva. Cykelhjulen har såna där smala mysko ventiler, som man skruvar upp lite först och så ska man liksom trycka in någon detalj medan man pumpar däcken. Osäker på exakt hur då jag har glömt och får lära om varje gång jag får för mig att pumpa däcken. Nä, en äkta gammal tantcykel är vad jag skulle behöva idag. En sån där rejäl.

Så lätt det är att bara gå och köpa en påse godis när man sitter hemma hela dagarna. Eller Dr Pepper. Varför inte lite gott till fikat. Men nej så onödig. Det vore att göra det ännu jobbigas att komma tillbaka till träningen när man till slut blir av med detta evighetsgips. Missförstå mig inte, det är inte så att jag inte äter alla godsaker jag åt innan, det gör jag absolut. Kvällarna är det samma glass- och kakparty som vanligt. Varenda kalori, kolhydrat, sockerkorn och fettdroppe går ner. Vad jag menar är att det är väldigt lätt att trycka i sig ännu mer gott under dagarna, bara för att jag går hemma och skrotar. Det finns grader av allt. Jag vet mycket väl hur tungt det kommer bli att komma igång bara som det är när det är dags. Jag behöver inte försvåra det ytterligare med ännu mer slarv än vanligt. Nu försöker jag bara underhålla det läge som är, så det inte rasar iväg ännu mer. Nu är det ju ändå ganska stabilt. Ska strax försöka krångla på mig löparkläder och ge mig ut på ...

Är det bra eller dåligt att springa med gipset? Blir ju helt utslagen så fort jag gör någonting. Har testat att springa två gånger med gipset. Planen var att springa eländig terräng för att bara skutta omkring lätt och sakta för att orka vara ute länge. Målet med passen är att inte gå upp så mycket i vikt när jag går hemma och skrotar med gipset. Därför dissar jag korta snabbare pass just nu till förmån för aktivitet under längre tid. Rätt eller fel spelar nog ingen större roll då all aktivitet är bättre än soffan. Resultatet av de två genomförda passen var att jag sprang jättelångsamt med inslag av klättring på stigar uppför klippor, och gick i obanad terräng på vägen. Jag var ute en bra stund och lufsade och jag var helt komplett utslagen efteråt. Och då menar jag att jag var utslagen länge. Slutsatsen av det är att jag inte riktigt vet vad för nytta den typen av pass ger i det här läget. Det jag höll på med innan jag blev gipsad förutom löpningen var ju enduro, rullskidor och k...

Så där ja. Har väl kanske väntat på den där vurpan. Det har liksom gått väldigt bra med endurokörningen rätt länge nu. Plötsligt händer det. En riktig liten skit-vurpafaktiskt i förra veckan. Framhjulet hamnar i lös jord och plogar sig fram. Hojen gör en low-sider och vi (hojen och jag) kasar in i busken bredvid vägen. Sakta går det, men slutar ändå med ett litet tvärstopp. Det där kändes som att det lät snäpp i handen. Ställer mig upp och går runt lite och rör på armar och ben och sånt. Funkar som vanligt såklart. Knyter ihop händerna och spretar ut dem. Njae. Vänstern gör ont och känns stel på något vis. Funderar en stund och konstaterar att jag nog ska behålla handsken på tills jag kommer hem för jag får kanske inte på mig den igen om jag tar av den ute i skogen. Niklas lyfter upp hojen och jag tar tag i den och ska kliva på. Tappar greppet med vänstern så hojen tippar. Ja men då så, där är väl den handen kass och behöver kollas. Gör om gör rätt. Niklas håller i hojen istället ...

Äntligen har jag bokat tid hos en Personlig Tränare på STiL. Det är något jag velat göra i många år men det har liksom inte blivit av. Det jag vill ha ut av tillfällena är ett träningsupplägg för att jag ska hålla för skidåkningen i vinter. Jag vet ju hur det brukar bli när jag börjar träna något jag inte tränat på länge. Jag blir lite väl engagerad och det blir lätt för mycket av det goda. Slutar ofta med att jag får ont någonstans. Det tänkte jag slippa i vinter. Torsdagens möte var en konsultation där vi gick igenom allt PTn behöver veta om till exempel min träningserfarenhet, skador och annat för att han ska kunna sätta ihop ett upplägg som hjälper mig istället för stjälper mig. Han vill ju inte ge mig övningar som är dåliga om jag till exempel har en känd skada eller dåligt hjärta eller något. Det där med träningen och vad jag vill ha hjälp med har jag ganska bra känsla för. Det var den roliga delen att prata om. Jag vet vad jag vill åstadkomma och tror han kan hjälpa mig m...

Stressar inte längre upp mig när vaderna börjar bråka efter träningen. Jag vet vad jag ska göra när det gäller mina egna vader, har jag tur så fungerar det på samma sätt som det gjort hittills. Försvinner det inte med det så är det ett större fel som behöver behandlas på riktigt av sjukgymnast eller liknande. Det vanligaste tipset jag får mot vardagsstela, onda och krampande träningsvader är stretching. Nej, det fungerar inte för mina vader, inte i början av skadeperioden i alla fall. Det blir sju resor värre då. Istället så fungerar det bra att köra excentriska tåhävningar ett par gånger om dagen. Men varför stretchar jag inte? Det gör jag visst det. Bara inte mina trasiga vader. Jag stretchar gärna till exempel utsida/framsida lår. De ställer till en massa besvär för att de gärna drar ihop sig och blir för korta. De drar åt ett håll och då måste några motstående muskler dra åt ett annat håll för att kompensera och sedan kompenserar andra muskler vidare genom kroppen och jag ...

Passet inleddes med samma drill som vi tränade på i lördags. Vi körde den som parövning också. Jag hade lovat alla jag känner och som känner mig att jag skulle ta det lugnt på passet. Jag tog det lugnt men jag kan inte rå för att det känns som att alla tror att jag är lat. Jag vill alltid göra mitt bästa och ge kroppen en riktig genomkörare på träningen. Vi tränade också på olika slag- och sparktekniker som vi skulle göra med kontroll. Passet avslutades med lite markkampsövningar men det ville jag inte vara med på förrän jag fått mitt stöd för tummen levererad. Det är så lätt att fastna i kläder och annat. Istället hjälpinstruerade jag och tränade på mina kator. Passade på att träna på Seipai Kata eftersom jag vet med mig att jag behöver få den rättad. Efter passet gick vi igenom katan ordentligt och jag fick ett par saker att tänka på och träna på till nästa gång.

Handen är nu röntgad och jag har inga skelettskador i den. Underbara nyheter för nu ska jag rörelseträna tummen. Ville inte prova att göra det om något hade varit trasigt på riktigt. Jag kan alltså träna karate igen om jag tejpar tummen. Nu kör vi!

Chansar och går till Dojon idag. Ska fråga om det är ok att jag kör vid sidan om idag också. Har fortfarande inte full rörlighet i tummen. Den är lite svullen och gör ont när jag råkar vika den för långt åt något håll. Fastnar ju med tummen överallt för att jag glömmer bort att den är trasig. Använder den av misstag när jag slänger upp väskan på axeln, när jag ska dra igen dragkedjor, ta på mig byxor och när jag ska plocka ner saker i korgen när jag är och handlar. Undrar om den någonsin kommer att bli hel när jag håller på så där. Kanske borde jag tejpa fast den så den får vila lite.

På passet idag fick jag en massa bra saker att tänka på. Tränade bland annat på Rohai Kata eftersom jag inte kunde göra ett antal av övningarna. Sensei A var snäll och tittade på min kata och rättade ett antal fel. Rohai kata - Sensei A:s kommentarer •Ducka mellan sparken och snurren runt till neko i slutet •Tempoväxlingar •Alla Kake uke rörelser görs långsamt i katan. Det är oftast så.  •Ställning i början efter första neko ska bli neko och inget annat. •Trippande stegen kortare och mindre ansträngda och avslutas med duckning. Smita under arm typ.  •Rörelserna Tsuru Ashi Dachi till Senkosu Dachi som förekommer ofta i katan hänger ihop i en sekvens. Fick också ett antal riktigt bra tips från Sensei M som hade passet idag om våra grunder när jag tränade på Gyaku Tsuki. Gyaku tsuki - klassisk gard •inte översträcka avslutande shuto •Samtidighet på tillbakavägen •Kime efter slaget det blev ett mycket bra pass trots allt fastän jag inte kunde göra så mycket av det de and...

Igår var jag riktigt trött och sliten. Sov bort riktigt tung huvudvärk och kändes som att jag höll på att bli lite snuvig. Tog också en tur förbi CityAkuten med min hand. Skönt att han kunde utesluta att något viktigt ben eller ligament gått av. Det sitter något särskilt som är lite viktigt att det är helt på ovansidan av tummen verkar det som. Nu ska jag inte belasta den stackars tummen på ett par dagar. Tänkte att om jag går och tränar så får jag väl teknikträna i luften och göra kata för mig själv. Kan ju be instruktörerna titta på min kata och rätta dem så jag kommer framåt lite med den.

En riktig faceplant. Det skulle inte ens bli en wheelie. Vi skulle egentligen göra provstarter. Första provstarten går alldeles utmärkt. Andra med. Tredje däremot blev aldrig en start. Jag varvar säkert en del och så verkar jag dumpa kopplingen eller något annat märkligt. Skickar upp framhjulet rakt upp i luften och i förskräckelsen drar jag väl av på gasen och hojen kommer ner med en faslig fart och jag med den. Räddade nästan situationen men till slut drar hojen iväg ut i gruset och gräset och jag står på näsan. Jag hade i det läget ingen som helst koll på vad som var upp och ner i världen för ögonblicket. Det gick rätt fort alltihop. Spräcker packbox i framgaffeln i nedslaget och den blir ännu lite repigare på de ställen den var repig sedan tidigare. I övrigt så upptäckte vi inte bucklan i tanken förrän vi lastade hojen i bilen och skulle åka hem. Det är väl det som blir dyrt att laga då. Jag måste ha slagit knät i tanken när jag vurpade för jag har ett praktfullt blåmärke på vä...