Träning och sånt

​Blir inte riktigt klok på det där med upplägget på träningen med mina "tyngre" vikter. Skrattar så jag gråter. Klenfis är vad jag är, men det är ju tungt för mig. Men till upplägget alltså.  Till problemet med baslyftspassen då. När jag ska träna baslyft med skivstången är det ju inte samma fart och fläkt som i de andra passen jag kör. Jag vill köra få reps med lite "tyngre" vikter för mig sett. Haha jag som är så klen så det är inte mycket att lasta på innan jag är där. Men det känns ju som att jag mest står och pillar med viktskivor som ska av och på, jag vilar mellan seten för att "ladda om" för att kunna göra nästa set. Det känns ju inte riktigt som att jag tränar särskilt mycket. Jag kan ju inte köra tyngre vikter (förutom knäböj vilket snabbt är ordnat), och jag vill ju inte köra lättare med fler reps för då försvinner ju vitsen med det jag tänker göra med just den träningen. Uthållighetsstyrka kombinerat med kondition får jag ju på de andra...

Vilken fantastisk upplevese det måste vara. Fjällöpning. Ja, inte 30 personer i en stor klump som ska försöka hålla ihop i något slags grupplöpning, utan i en form där man kan mata på i den takt där man är för just dagen. För sig själv på något vis. Men hur gör man? Hur hittar man? Jag menar, vad finns det att navigera efter? Något slags led? Med markeringar? Som enduropilar fast för vandring? Karta? Stigar? Kompass? Hur kommer man inte vilse liksom? Vill ju ha det ganska ödsligt, men det tror jag ju det blir oavsett. Känns ganska främmande faktiskt. Vart ska jag åka till exempel? Vart börjar man? Världen är full av äventyr. Det är väl bara att ge sig ut gissar jag.

Vecka 36 har varit en vecka då det bara varit att bita ihop och dra på sig träningskläderna igen. Den där veckan som återkommer nu och då, och då man behöver komma igån igen efter ett uppehållg. Den där veckan när kroppen är tung och med samma core-stabilitet som en säck potatis, benen är stumma och inte svarar alls och andningen hostig och ansträngd. Kroppen vill inte, huvudet vill inte och det enda som verkligen vill är hjärtat. Inte ens viljan vill riktigt. Löpning, 2 pass.  Måndagspasset i solsken. Tungt att komma igång. Första fyra km var det som att jag inte sprungit på 20 år. Förvånansvärt nog släppte det de sista km. Då tog det i och för sig inte så lång tid innan jag hade sprungit ungefär så långt som jag orkade den dagen. Finns en del att jobba på här. Andra passet, hemma i byn efter jobbet. Vacker höstdag med kvällssol. Och blåst visade sig. Det gick jättebra mecd oväntat tempo. Extra tungt sista tre km då jag sprang ut på landsvägen igen och upptäckte att den spikr...

Då är vi där igen. Börjar om. Med träningen alltså. Det är som att det är ett uttryck som borde vara sällan förekommande jämfört med träningstillfällena. Det är det inte. Det är ungefär varannan gång eller något. Kanske inte så ofta, men ganska ofta i alla fall. Eller ja det är ju sällan förekommande i tid räknat, men mest för att det är väldigt långt mellan gångerna. Det är som det brukar heta så att jag tränar regelbundet. Nu med ganska långt mellan gångerna bara. Nu handlar det om att få tillbaka något slags kondition. Och styrka. Och ett allmäntillstånd som inte är som en säck potatis. Det vore ju nice om den vikt som hasar omkring i mina skor kunde vara lite lägre. Och bestå av lite mer muskler och lite mindre av det där andra. Jag antar att man behöver träna då. Träna är bra. Det är nyttigt. Bara det att det är väldigt obekvämt. I alla fall om det ska göra någon skillnad. Det går säkert att träna mindre obekvämt men då går det åt så hiskeligt med tid istället. Och det löser ...

Vecka 23 var en livlig vecka. Eftersom Ns hoj havererade dagen före nationaldagen så blev den rundan avbruten. Grusturen dagen efter blev inställd så det blev en tur med busbilen till Lycksele för att fota djuren i djurparken. Veckan fortsatte med största stormen på 15 år med en knäckt rönn och en massa pinnar som blåst ner ur pilarna över hela gräsmattan. REsten av veckan var det som trädgårdsfokus igen. Undrar om man någonsin hinner ikapp? Träningen var väl i underkant igen, två pass blev det. Löpning, 1 pass.  Mer av en hinderbana. Seg i benen var jag också och det låg fallna träd över hela motionsspåret. Det var bara att kasta sig ut i terrängen bredvid. Funderade lite på i vilket skick lednignarna till belysningen var i då de rivits ner och det hängde träd i resten. Bäst vara lite försiktig. Gym, 1 pass.  Storm och strömavbrott. Vad passar väl bättre än att köra ett Tabata-pass tillsammans i träningsrummet i huset. Hade ju varit bra att få till ett pass till i veck...

Denna vecka 20 är ännu en vecka som jag försökt komma igång med träningen. Det är väl med lite blandat resultat. Behöver ju hitta nya rutiner, för alla som känner mig vet ju att jag bara får till träningen om jag har rutiner för det. Och om jag har rutiner för allt annat runt omkring som annars inkräktar. Och om inget oförutsett inträffar som vänder upp och ner på mina rutiner. Finns lite att jobba på där. Löpning, 1 pass Spontanpass sent onsdag kväll som gick bättre än förväntat.  Dojopass, 2 pass Började träningsveckan med säckträning och teknikträning. Detta var första gången jag tränade med säcken, som jag först gjorde översyn på. Plockade ur fyllningen och fettade in den på insidan. Bara det var ju ett brottningspass i sig, men vill så gärna ta hand om den. Blev erbjuden att köpa en mycket fin och bra säck av superbra kvalitet, som kommer leva i evigheter om man bara tar hand om den. Den är jag rädd om. Hann också med ett andra pass denna vecka. Uppvärmning blev ...

Månader (i flertal) har passerat. Starten på året var ju bra träningsmässigt. Den senaste tiden är det väl värre med. Formstatus nu . Läget är ett sådant att formen är allt annat än i topp. Allmänstatus är bra, men träningsmässigt är det vilande. Flytten har inneburit att tiden bara springer iväg. Så kommer det nog att fortsätta ett tag. Flytten har också kryddats med diverse förkylningar och allergin har väl inte varit riktigt i under kontroll av allt flyttdam periodvis. Energin har inte varit på träningssidan av livet hittills alltså, men nu börjar den återvända igen. Jag är hoppfull! Löpning . Senaste veckan eller så har jag kommit ut på två kortare löparrundor, runt 5 km eller så. Gick ganska bra. Nu gäller det att fortsätta därifrån utan att köra på för hårt. Det där med att börja försiktigt har väl aldrig riktigt varit min grej men jag har blivit lite förståndigare och bättre på just det de senaste åren. Funktionell träning. Förutom lite lösryckta övningar insprängda i ...

Träningsmålen vecka 7 var ju inte lätta att uppnå. Var i helgen med och anordnade en funktionärskonferens för de som jobbar med våra MC-kurser på sommarhalvåret. Det var två dagar sittande på en stol. Två träningsdagar bort från mitt träningsschema. Jämmer och elände. Fredagen orkade jag inte ut alls efter arbetsveckan utan vilade upp mig i soffan inför konferenshelgen. Längdskidor, 2 pass Lunchträning på Ormberget med Agneta på måndagen. Man hinner ju inte åka så länge på lunchen men jag tror 5,2 km räckte rätt bra den dagen. Är som snorig och pulsen går upp rätt fort så bäst att inte trycka på för mycket heller. Tekniken gick väl stundtals lite bättre innan jag tappade lite känslan för åkningen igen, och så där växlade det genom hela passet. Andra passet för veckan var på Skidskolan i Sävast. Båda skate-grupperna körde tillsammans så det blev lite högre tempo än vanligt för mellangruppen. Passar mig ganska bra, problemet var väl att avancerade gruppens tempo i sin tur inte v...

En månad har passerat på det nya träningsåret. Det är dags att utvärdera om jag lyckats ändra något i mitt tänk denna månad jämfört med de sista tre månaderna på förra året. Först till resultatet för vecka 4 . Sammantaget kan jag väl säga att jag både kommit loss lite med träningen och att jag varit lite lat. växelvis så där. Målet framöver är mindre lat och mer träning. Skidåking 4 pass . Två av passen var kurs och där fick jag nu lite nycklar att jobba vidare med resten av veckan. Med på vägen fick jag också att ut och åka två gånger på egen hand. På söndagen hände det magiskt. Något föll på plats med växel 3 i skate-åkningarn och de andra växlarna hakade på. Då återstår det imorgon på kursen att se om det blev mer rätt eller mer fel som det resulterade i. Tränar vidare på detta. Till nästa vecka, se till att få til lett lite längre pass också. Det är dags nu. Löpning 2 pass. Det blev ju en hel del skidåking så jag stressar inte upp mig över att det bara blev ett pass ute ...

Vecka 3 började ju bra. Att jag sedan satte mig på flyget på fredagen och åkte till ett konferenscenter vid Arlanda och satt där i arbetsmöte till söndag eftermiddag, gjorde ju inte direkt att genomförda träningstimmar tickade in på träningskontot. Inte det minsta faktiskt. Inte en enda minut för att vara ärlig. Löpning 2 pass Ena passet var de 20 minutrarna på löpbandet före funktionella träningen på gymmet. Andra passet blev i ice-bugsen ute i 22 minusgrader iklädd mycket kläder och värmeväxlare. Vad skulle jag göra utan de skorna och värmeväxlaren? Ett pass till den veckan hade ju varit att föredra. Funktionell träning 1 pass Ett av två tänkta pass genomförda. Det gick å andra sidan mycket bra. Ett sådant pass man ska komma ihåg när man har en jobbig dag. Ibland fungerar det ju faktiskt, och det är för de passen man faktiskt tränar. Längdskidor 1 pass I kallaste laget med 27 minusgrader. Det var så kärvt så man fick staka i varje nedförsbacke. Första varvet var det väl fri...

Redan den där andra veckan på året halkade jag efter en timme på mina träningsmål. Även antalet pass var i underkant. Intressant. Har inte ens något att skylla på. Egentligen. Kylan borde inte vara problemet. Temperaturen kan jag hantera. Anpassa typen av träning till förutsättningarna bara. Jag har värmeväxlare som värmer upp inandningsluften för utomhusträning i kyla. Även om vinterträningskläderna börjar bli slitna har jag merinounderställ, mellanlager och ytterskal för att klara låga temperaturer. Dubbade och med grov sula skor för löpning i halka och snö. Skidåkning 3 pass Hade förmodligen blivit mer skidåkning om jag inte varit så lat. Det krävdes ovanligt mycket tid för att valla om skidorna stup i kvarten helt enkelt. Det har varit snorkallt ute, så det var klassisk skidåkning som kunde fungerat i det kärva föret. Bara det att jag fått lite krångel med mina mjuka nybörjarskidor som jag vallat enligt utmärkta vallazoner. Vallan har gått i snön när jag åker, och smetats ut ...

Vecka 1 på nya året 2016 kan sammanfattas med kallt ute, icebugs är grymma och träningsprogrammet med funktionella träningen måste vara planerat av en sadist. Så här har träningen sett ut första veckan: Längdskidor 3 pass Kallt och svårt att klä sig rätt.  Värmeväxlare (AirTrim) för inandningsluften och för att luftrören ska överleva. Passade på att välja klassisk åkning då det var förhållandevis ”lättvallat”. Kärvt i snön av kylan och då passar klassiskt bättre än skate.  Ont om snö, konstsnöspåret 2,5 km som fick duga. Sena pass, ibland med pannlampa.  Gott om plats i spåret då många inte ids åka när det är så pass kallt. Löpning 3 pass Ett kvällspass ute i mörkret och ett lunchpass i dagsljus. Tredje passet på löpband på gymmet före funktionella träningen. Isigt och IceBugsen fick göra sitt jobb vilket de gör fantastiskt bra. Kallt och värmeväxlaren fick göra sitt jobb för att skona luftrören. Mörkt på kvällarna och pannlampan kom till användning ...

Igår var jag ute och sprang med min löparklocka. Kom då att tänka på alla funderingar jag hade när jag skulle köpa en sådan. Jag undrade om jag då skulle tycka att det var värt det, och hur mycket pengar jag skulle lägga på den i så fall. Nu är väl rätt tillfälle att fånga upp erfarenheterna och utvärdera hur det gått. Detta medans jag fortfarande kommer ihåg mina funderingar menar jag. Priset  När jag skulle köpa en löparklocka var jag inte beredd att lägga särskilt mycket pengar på en klocka som gör samma jobb som Runkeeper i telefonen. Jag har så mycket roliga intressen att lägga pengar på, så jag ville hålla igen lite på kostnaderna här. Därför blev urvalet av klockor begränsat. Tålig mot kyla. Problemet med Runkeeper i telefonen var att telefonen inte uthärdar kylan en kall vinterdag i Norrbotten. Tränar gör jag även när det är riktigt kallt. Jag har alltså hittat en viktig faktor i valet av löparklocka. Tålig mot regn. Ett annat bekymmer jag haft många gånger är att...

Hade ju funderingar på om träningsprogrammet för löpningen verkligen fungerar. Blir det någon skillnad? Gör jag momenten rätt? Ska det verkligen kännas som det gör under de olika passen? Kör jag tillräckligt? Frågorna har varit många. Baserat på spontanrundan i lördags kväll kan jag bara dra slutsatsen att det fungerar. I alla fall baserat på tempo och känsla i kroppen under rundan. Hur kroppen svarar och hur länge den svarar bra. Inte för att det gick jättefort eller att jag orkade jättelänge, men jämfört för bara ett litet tag sedan. Om det har med träningsprogrammet att göra eller andra saker, det kan jag förstås inte vara säker på. Jag fick i alla fall inte ett dåligt gensvar oavsett. Det gör det ju värt att jobba vidare med konceptet. Nästa fundering som dyker upp nu är i stället hur det blir med träningsprogrammet över vintern. Går det att köra passen med icebugs? I helgen var det ju rent bakhalt när vägytan frös till då jag sprang i mina vanliga skor. Kommer jag kunna fo...

Dagens löpartur. Planen var att följa vägen rakt fram så att jag bara kunde vända hem igen efter halva tiden. Jag hade ingen aning om vart jag var, så vid första t-korsningen som kunde stöka till det vände jag för att inte komma vilse.  Kommer hem och tittar på kartan och konstaterar att jag vände precis där jag kom tillbaka mitt på rundan jag var på. Strax utanför Peters och Lisas hus ungefär.  Därifrån springer jag alltså tillbaka runt hela slingan igen och förbi Peters och Lisas hus.... Det kanske inte är så konstigt om jag kommer vilse på nattorientering mitt i skogen.  Jag ska kanske tillägga att allt det här hände i stadsdelen där jag bor.

Fredagen är här och två träningspass genomförda hittills denna vecka konstaterar jag. Det skulle varit tre men tisdagens kettlebellspass tog så hårt på kroppen så att onsdagens löpning blev en ofrivillig tupplur i soffan istället. Men så skönt det var då, precis vad jag behövde. Återhämtningen var så utdragen att det till och med gick ut över torsdagens kettlebellspass. Det blev genomfört men det krävdes mycket vilja då träningsvärken hade bitit sig fast hårt. Får bli löpning idag fredag. Hade ju gärna sett att jag kunde hinna med tre pass löpning varje vecka, men om det ska vara så här med återhämtningen efter genomförda gympass får jag nog sikta på två löppass per vecka istället. Det kommer ta flera år innan jag tuggat mig igenom min träningsplan för löpningen men jag har ingen brådska. Träna gör jag ju för att kroppen ska må bra. Två pass på gymmet, lite enduro och två pass med löpning kanske är nivån som gäller för mig just nu då. Hur det blir med planen när det blir kallt nog...

Skulle springa igår kväll, men var så trött och hade så lite energi i kroppen så jag tvärsomnade i soffan efter att jag ätit. Hade ju förberett löparklockan med rätt pass och allt, justerat det till dagens förutsättningar och laddat mentalt. Så onödigt. Det var nog inte meningen jag skulle springa helt enkelt.

Den finns där ute, särskilt när det närmar sig höst och vinter. Löparlyckan och träningsglädjen. Jag vet att jag tycker om det. Bara jag kommer ut och iväg. När jag plockar fram de där kläderna som är bra att springa i kommer känslan krypande. När jag tar fram den lagom tunna merinoullströjan att ha under den tunna vindavvisande löparjackan. Vintertightsen och kompressionsstrumporna. Mössan och de tunna löparvantarna. Kontrollerar att specialsulorna är i skorna och snörar på mig skorna med de rosa snörena. En reflexväst också, och den gamla löparklockan. Är det kallt ute blir det en tjockare merinoullströja under istället, och ett par tillhörande lånkisar innanför byxorna. Självklart har jag merinoullstrosor för att inte bli nerkyld, har även ett par såna där som går ner över låren. Jättefula men värmande. Syns ju ändå inte. Kanske åker det på en mellanlagertröja om det är kallt nog, och då är det förmodligen även dags att dra på sig värmeväxlaren över ansiktet för att undvika ...

Nu är jag igång med träningen. Fortfarande något otränad och i mindre bra form än jag kanske tänkt, men börjar få till rutiner. Jag kör enduro, gymmar lite och springer enligt mitt program fast inte riktigt så ofta. Igår när jag kom hem efter löparrundan efter ett gäng tusenmetersintervaller var jag helt utslagen. I morse hade jag behövt sova mer men behövde stiga upp och gå till jobbet. Träningen sätter sina spår. Tanken som slog mig då, visst gör det väl skillnad? Visst är det väl värt det? Visst gör jag väl detta av rätt anledning? Hade det varit intressant för mig att genomföra ett maraton så hade det ju varit värt varje minut av plåga för att komma dit. Om jag hade bestämt mig för att bygga en fitness-kropp och skulptera varenda muskel i kroppen i rätt form och storlek så hade det varit värt varje minut av plåga. Men för att hålla mig borta från extremt dålig form när jag ändå älskar att äta orimligt mycket kakor och godis? Det är ju väldigt mycket besvär och ordentligt obekv...

Fick  igår när jag kom hem efter tidernas sämsta löppass frågan, "men varför sprang du en hel mil då?". Ja, så här i efterhand, det undrar jag också. Det slog mig aldrig att jag bara kunde ha vänt tillbaka hem när jag efter 200 m insåg att kroppen inte fungerar alls. Då pratar vi 200 m nedförsbacke. Jag kämpade mig runt snorig, tungt att andas, tung i kroppen och knäckt. Jag kunde ju bara stannat till lite, tänkt efter och konstaterat att det här håller inte. Istället blev det drygt en mil med diverse backar både uppåt och nedåt. Asfalt och terräng blandat. Stigar, motionsspår och transport på gång- och cykelbanor. Funderar lite på hur det kommer sig att man inte bara vänder och springer hem till soffan och katten istället. Varför man inte tittar in på jourlivs i huset bredvid och köper något lite gott som är "nyttigt för själen" istället. Varför man plågar sig runt rundan i långsammaste tempot man kan tänka sig och ändå är helt slut. Kunde ju lika gärna varit ...