En av de saker
som oroar mig inför vinterns skidträning är mig själv. Min mentala inställning
till skidåkningen. Jag är rädd att det blir som vanligt när jag börjar att jag
kör på tills jag stupar, bara för att det är så roligt.
Ett av problemen
med upplägget gå ut hårt och öka är att jag är relativt otränad nu och riskerar
att dra på mig skador bara därför. Lösningen på det borde ju vara
kompletterande träning som skulle utförts förebyggande i god tid innan
skidsäsongen.
Om vi nu stryker
det där ”i god tid innan” då det är uppenbart att detta passerat för länge
sedan så är det väl lika bra att kicka igång kompletterande träningen så fort
som möjligt. Det känns ju som näst bästa lösning om inte annat. För att göra
det rätt från början tänker jag koppla in en PT från mitt gym där jag tränar. Eller
jag tränar i alla fall där ibland. Eller borde träna där lite oftare åtminstone.
För första gången
på länge tog jag mig idag iväg till Kettlebellspasset på gymmet och fick kämpa
ordentligt på lunchen. Instruktören Frej är grymt bra på det han gör. Med
darrande armar och ben stapplade jag ut efter passet och klamrade mig fast i
ledstången nedför trappan och det är ett gott betyg på en instruktör. Okej då,
ett dåligt betyg på just den här deltagarens dagsform kan också ha bidragit.
Efter passet
kollade jag med Frej om det gick att boka ett PT-pass med honom. Han är
inriktad på det som benämns som funktionell träning och det är precis det jag
är ute efter för att stärka min stackars kropp till bättre stabilitet och
mindre skador. Just nu är den ungefär lika stabil som en piprensare. Den där
hobbyvarianten med extra mycket fluff omkring.
Ser fram emot en
skadefri och lång skidvinter med många mil i spåret och få skadedagar i soffan.
Kommentarer