Träning och sånt

Fick  igår när jag kom hem efter tidernas sämsta löppass frågan, "men varför sprang du en hel mil då?". Ja, så här i efterhand, det undrar jag också. Det slog mig aldrig att jag bara kunde ha vänt tillbaka hem när jag efter 200 m insåg att kroppen inte fungerar alls. Då pratar vi 200 m nedförsbacke. Jag kämpade mig runt snorig, tungt att andas, tung i kroppen och knäckt. Jag kunde ju bara stannat till lite, tänkt efter och konstaterat att det här håller inte. Istället blev det drygt en mil med diverse backar både uppåt och nedåt. Asfalt och terräng blandat. Stigar, motionsspår och transport på gång- och cykelbanor. Funderar lite på hur det kommer sig att man inte bara vänder och springer hem till soffan och katten istället. Varför man inte tittar in på jourlivs i huset bredvid och köper något lite gott som är "nyttigt för själen" istället. Varför man plågar sig runt rundan i långsammaste tempot man kan tänka sig och ändå är helt slut. Kunde ju lika gärna varit ...

Skulle behöva en tantcykel någon vecka. En sån där med fotbroms, cykelkorg och inte så många växlar.  Tog ut min vanliga cykel på en ta-lite-luft-runda igår. En cykel med 24 växlar eller något, och som man behöver båda händerna för att växla. Den har bromsgrepp både för vänster och höger hand. Den är inställd för en aktiv sittställning som behöver lite fart på ekipaget då styret sitter lågt. Inte alls avsedd för enhandscykling i långsamt tempo med andra ord.  Cykeln hade också dåligt med luft i däcken efter att ha stått mest hela tiden. Jag kan inte riktigt åtgärda det med en hand som jag skulle behöva. Cykelhjulen har såna där smala mysko ventiler, som man skruvar upp lite först och så ska man liksom trycka in någon detalj medan man pumpar däcken. Osäker på exakt hur då jag har glömt och får lära om varje gång jag får för mig att pumpa däcken. Nä, en äkta gammal tantcykel är vad jag skulle behöva idag. En sån där rejäl.

Så lätt det är att bara gå och köpa en påse godis när man sitter hemma hela dagarna. Eller Dr Pepper. Varför inte lite gott till fikat. Men nej så onödig. Det vore att göra det ännu jobbigas att komma tillbaka till träningen när man till slut blir av med detta evighetsgips. Missförstå mig inte, det är inte så att jag inte äter alla godsaker jag åt innan, det gör jag absolut. Kvällarna är det samma glass- och kakparty som vanligt. Varenda kalori, kolhydrat, sockerkorn och fettdroppe går ner. Vad jag menar är att det är väldigt lätt att trycka i sig ännu mer gott under dagarna, bara för att jag går hemma och skrotar. Det finns grader av allt. Jag vet mycket väl hur tungt det kommer bli att komma igång bara som det är när det är dags. Jag behöver inte försvåra det ytterligare med ännu mer slarv än vanligt. Nu försöker jag bara underhålla det läge som är, så det inte rasar iväg ännu mer. Nu är det ju ändå ganska stabilt. Ska strax försöka krångla på mig löparkläder och ge mig ut på ...

Är det bra eller dåligt att springa med gipset? Blir ju helt utslagen så fort jag gör någonting. Har testat att springa två gånger med gipset. Planen var att springa eländig terräng för att bara skutta omkring lätt och sakta för att orka vara ute länge. Målet med passen är att inte gå upp så mycket i vikt när jag går hemma och skrotar med gipset. Därför dissar jag korta snabbare pass just nu till förmån för aktivitet under längre tid. Rätt eller fel spelar nog ingen större roll då all aktivitet är bättre än soffan. Resultatet av de två genomförda passen var att jag sprang jättelångsamt med inslag av klättring på stigar uppför klippor, och gick i obanad terräng på vägen. Jag var ute en bra stund och lufsade och jag var helt komplett utslagen efteråt. Och då menar jag att jag var utslagen länge. Slutsatsen av det är att jag inte riktigt vet vad för nytta den typen av pass ger i det här läget. Det jag höll på med innan jag blev gipsad förutom löpningen var ju enduro, rullskidor och k...

Så där ja. Har väl kanske väntat på den där vurpan. Det har liksom gått väldigt bra med endurokörningen rätt länge nu. Plötsligt händer det. En riktig liten skit-vurpafaktiskt i förra veckan. Framhjulet hamnar i lös jord och plogar sig fram. Hojen gör en low-sider och vi (hojen och jag) kasar in i busken bredvid vägen. Sakta går det, men slutar ändå med ett litet tvärstopp. Det där kändes som att det lät snäpp i handen. Ställer mig upp och går runt lite och rör på armar och ben och sånt. Funkar som vanligt såklart. Knyter ihop händerna och spretar ut dem. Njae. Vänstern gör ont och känns stel på något vis. Funderar en stund och konstaterar att jag nog ska behålla handsken på tills jag kommer hem för jag får kanske inte på mig den igen om jag tar av den ute i skogen. Niklas lyfter upp hojen och jag tar tag i den och ska kliva på. Tappar greppet med vänstern så hojen tippar. Ja men då så, där är väl den handen kass och behöver kollas. Gör om gör rätt. Niklas håller i hojen istället ...

Egentligen är ju argumentet "har jag väntat så här länge kan jag ju lika gärna vänta en dag till" helt idiotiskt. Det är ju för att jag tänkte så igår som jag inte tränade idag, och när jag skjutit upp det till imorgon kan jag ju använda samma argument imorgon. Då har jag ju till och med väntat ännu längre så då gör det ännu mindre skillnad. Då skjuter jag träning till i övermorgon istället. Har jag väl gjort det kan jag ju lika gärna skjuta på träningen en gång till för en dag gör ju fortfarande ingen skillnad. Så där kan jag ju hålla på hur länge som helst. Ärligt talat. Jag borde ju sätta en gräns på tre dagar vila, eller vad vad som nu kan vara lagom, då jag måste ge mig ut och träna igen. Omedelbart. Tillräckligt många "bara en dag till" efter varandra kan bli en hur lång lista som helst. Till exempel tre månader eller så.

Funderar mycket på hur mycket mina ytte-pytte-träningspass på rullskidor egentligen ger. Jag är inte ens säker på att jag vet vad jag vill ha för effekt av det hela. Naturligtvis är jag ute efter att komma igång med klassiska skidåkningen lite snabbare än om jag inte hade åkt rullskidor när den säsongen drar igång, men i vilken form rullskidstakningen gör nytta är jag lite osäker på. Så här är det, att jag blir inte riktigt trött när jag allmänåker medelst stakning på mina fina rosa rullskidor. Ska jag åka längre tid? Bara uppförsbackar? Bara öka tempot på bekostnad av den lilla tendens till teknik jag kan uppbåda när jag stakar med det tempo jag hållit nu? Ikväll blir det i alla fall ett experiment med mitt "verktyg" löparklockan när jag åker rullskidor. Jag ska använda mitt pulsband, det som jag brottats med ett tag nu. Gör om gör rätt, har nu sensorer som fungerar och pulszonerna i klockan är rättade och allt det där. Det ska bli intressant och se vilken pulszon jag...