Träning och sånt

Detta har varit en annorlunda vår och sommar. Vi har inte rest omkring i landet lika mycket som vi brukar. Vi har inte hållit några mc-utbildningar varken på hemmaplan eller ute i landet vilket brukar ta mycket tid från min egen träning annars. Det har gjort valet av träningsformer annorlunda i år. Jag har hunnit träna enduro och köra äventyrshoj för min egen skull, och träna mina egna förmågor istället för att lära andra det jag kan. Jag har fått fokusera på min egen träning. Det ger mersmak faktiskt. Denna säsong har jag passat på. Målet har varit att se till att vara utomhus och röra på mig. Att njuta av naturen och de möjligheter naturen ger. Jag har cyklat mountainbike och kört enduro. Det har också blivit en hel del körning med min lite större äventyrshoj på grusvägar och skogsvägar, vilket kräver mycket teknikträning. Kompletterande träning för att inte åka på skador och för att vara stark nog för cyklingen och enduron har ändå inte riktigt blivit av som jag önskar. Det är sånt ...

Den där känslan av att jag har så många roliga intressen att jag inte hinner med något av dem. När jag behöver göra mig av med några av dem. Då köper jag mig tydligen ett intresse till. Att gå all in i allt jag gör gör ju inte saken bättre. Lite oklart hur jag tänkte det skulle lösa problemet med för lite fritid och roliga saker att göra. Jag tänkte till en början så här. Jag kan ju inte köra enduro ensam de dagar jag inte får med mig en träningskompis. När jag väl får med mig sällskap så kräver det ju en del tid och förberedelser när man väl ska iväg och köra. Det hinns inte alltid med en vanlig vardag, sent på säsongen hinner det till och med bli mörkt innan vi hinner ut. Om jag också köper en stigcykel (mountainbike) kan jag snabbt cyklar ut på stigarna kring byn för att komma ut i naturen utomhus, vilket jag saknat mycket. Sagt och gjort, klickar hem gula faran från en nätbutik. Det känns ju som lagom mycket engagemang också. Hur krångligt kan man göra lite cykling liksom. De där e...

 

Nu händer det grejer. Eller ja, riktigt så stort är det väl inte men jag har kommit igång ordentligt med träningen igen. Det behövdes lite ny inspiration. Endurosäsongen är slut. Känns lika sorgligt som vanligt. Luckan mellan enduro och fin skidsnö för längdskidorna är en skrämmande tid. Denna gång testar jag med att slänga in något för mig helt nytt. Jag har duckat många gym för att jag inte vill gå på deras pass om det inte är funktionell träning. Nu har jag ändå hoppat på ett abonnemang på Les Mills On Demand. Nu kan jag köra gruppträningspass hemma utan att krocka med alla andra. Jag riskerar inte att passen är fullbokade. Jag kan träna när jag vill, vilket ofta slutar med ohyggligt sena pass på kvällarna och jag kan kombinera de udda träningskläder som är kvar sist i lådan vid tvättkris helt utan ångest.  I gymmet hemma hade jag en gammal tv stående. Behövde komplettera med en liten högtalare, en BodyPump-vänlig stång och rätt gummiband för de övningar som förekommer. De...

Trodde jag blivit gammal på riktigt! Ja, det är väl på gång det också, men så där riktigt så att man bara ska ge upp och sluta träna för att det är ändå ingen idé? Att den där myten om att man inte kan tillgodogöra sig träning inte skulle vara någon myt? Det kanske är någon mer som varit där någon gång? Ja då vet ni vad jag menar. Man börjar planera för att beställa en snygg rollator och skaffa klippkort hos färdtjänsten. Tack och lov hittade de felet, och det är inte bara åldern tydligen. Efter att ha saknat en massa järn i kroppen mycket länge (flera år gissar jag) har ju kroppen mått sådär av den träning som eventuellt blivit av. Blivit av bara om jag orkat ta itu med den över huvud taget, och när den då blivit av har återhämtningen inte varit något vidare. Med en enkel behandling är jag ikapp igen med strålande värden och träningsglädjen och orken är tillbaka. Även om kondition och styrka fått sig en ordentlig törn, men det är ju bara att träna upp nu när man kan. Nu kan ja...

Jag lovar mig själv i år att försöka se vart hjärtat för mig i mina fritidsintressen, och försöka haka på där. Att ge mig själv förutsättningar att utvecklas på det som faller mig in och det jag tycker är roligt. Till exempel ska jag ge mig själv några tillfällen med min PT Lisbeth under året. Jag vill bli bättre på att använda basövningar i min träning till exempel.

Åter till träningen efter mycket skador som stoppade träningen helt ett tag. Mest för att jag kom av mig för att allt jag försökte träna triggade skadorna igen. Från ingen träning alls i början på året, och mer eller mindre bara rehab för knä och armbågar kombinerat med flera års järnbrist, till full träning fast inte så tungt än. Kommit tillbaka har jag gjort genom att först skala bort träning som retade upp och triggade skadorna. Det var i princip ingenting som fungerade att göra, och istället fick jag köra enkla små övningar från sjukgymnasten. Tala om att motivationen bara försvann. I slutet på förra skidsäsongen åkte jag skidor utan stavar, efter att ha provat att åka med. De triggade armbågsproblemen direkt. Blev galet bra på att trycka ner spannet, så fick ju med mig den viktiga detaljen som sitter kvar även denna säsong. Nackdelen var att det blev väldigt mycket åkning på ganska platta spår och väldigt enahanda. Gympassen hemma landade i att jag plockade bort m...

Varje dag i december, vid lunchtid släpper han en ny lucka i julkalendern. Patrick på Sport Performance Center . Det här var riktigt bra för mig. Resultatet hittills är att jag PÅ RIKTIGT har blivit starkare och uthålligare. Även min vanliga träning på gymmet hemma har fått den fart den förtjänar, den träningen blir också utförd varje gång eftersom jag ändå ska göra dagens lucka. Ingen vill ju missa en lucka i julkalendern liksom. Då kommer ju Roffe ha gjort alla passen och jag har missat något. Det går ju inte. Upplägget började lugnt och fint dag 1. Jag har hakat på dagens övningar på den vanliga träningen. Vart efter dagarna går bygger passen i julkalendern på i tid och intensitet. Vid två tillfällen har jag hoppat över någon dag för att jag varit sjuk eller sliten, men de passen har jag tagit igen dagen efter. Lite tuffare men ikapp igen! Frågan är vad jag ska göra efter att julkalendern tar slut på julafton. Kom...

Att välja mellan att träna hemma eller på ett gym är inte så lätt alla gånger. Det är alltid två sidor på ett mynt. Hemmaträning sparar en massa tid vad gäller transporter, och man slipper passa tider till exempel. Det är ju bra på sitt vis. Nackdelen är att träningen kanske inte blir av alls istället eftersom man kan göra det hemma "precis när man vill", och lätt skjuter upp den gång på gång. Farorna med hemmaträning Motivationen som man får av att träna med andra på gymmet. Det är lättare att byta ut övningar mot lättare träning än tänkt när man tränar själv, än när man tränar på pass med instruktör. Filmsoffan är lockande och det är lätt att fastna där istället för att dra på sig träningskläder när man väl kommit hem. Statistiken på gymkortet finns inte som dåligt samvete eftersom man inte har gymkort hemma. Att inte ”vara tvungen” att träna på bokade tider gör att man lätt skjuter upp träningen tills det är för sent. Tips...

Ibland tittar jag över hur det går med min träning. Nu är jag ju i något slags uppstart igen så det får väl bli en koll på hur jag ligger till i allmänhet då. Svårt följa upp något som inte existerat på länge. Gör jag några framsteg? Längdskidor - Det var ju länge sedan det var skidsäsong, men det finns ju förberedelser man kan göra. Jag kan tyvärr inte åka rullskidor då stavarna mot asfalten triggar tennis-/golfarmbågar. Löpning med skidstavar i motionsspårets backar har jag precis startat upp. Det är många månader till skidsäsongen så jag hoppas hinna stärka armbågarna. Funktionell träning - Uppstart av baslyft påbörjad. Inte så tungt än, men ändå kan jag belasta mer än jag vågat hoppas. Nu kan jag bara öka härifrån om jag inte drar upp skadorna igen. Löpning - Vansinnigt dålig löpform. Kommer några hundra meter innan jag måste ge upp. När jag fått bukt med blodbristen med mina järntabletter ska jag se vad jag kan göra åt detta. Når jag mina mål? Längdskidor - Ja...

I 10 år har jag tydligen skrivit i denna blogg till och från. Jag vet var det började men vet inte riktigt var det tog vägen egentligen. Jag i brunt bälte skulle ha den som en motivation till att ta Shodan (mitt svarta bälte) i Karate. Se vart jag hamnade. Jag har fortfarande inget svart bälte i karate, tränar över huvud taget inte karate, och har inte ens en klubb att träna för i Luleå dit jag flyttat. Det är väl tur att allt inte blir som man trodde, men samtidigt hade det ju varit roligt att ha någon att träna karate med. Det ena behöver ju inte utesluta det andra menar jag. Uppdateringarna i bloggen har varit lite till och från genom åren. Vissa år har det knappt blivit något alls. Andra år har det blivit väldigt mycket. Det har varit blandat innehåll och olika inriktning. Jo, ja. Jag vet. Då stänger man den gamla bloggen och startar en ny fräsch med just den inriktning man har just då. Det blev som bara inte riktigt så. Det var väl kanske tur det, då det i så fall ha...

Blåbär på ovansidan på hojen, syns väldigt väl på vit plast. Blåbär på min rosa-vita crosströja. Blåbär på crossbrillorna. Jag kunde verkligen inte hålla mig på hjulen idag. Helt slut. Matt. Orkeslös. Att försöka köra enduro med feber och förkylning i kroppen var en dålig ide. Det visste jag redan innan, om jag bara hade märkt att jag hade feber. Det upptäckte jag på när jag kom hem, hade parkerat mig i soffan och bara lät kroppen säcka ihop. Katastrofdålig körning idag helt enkelt. En stackare som fick köra efter mig och stå och vänta hela tiden medan jag tjorvade omkring upp och ner i blåbärsriset och bland stenarna, de andra körde i förväg och stannade och väntade in i på varje ställe där vi svängde av. Värre än vanligt alltså. Vilken skillnad mot dagen innan när allting tuffade på så fint. Nya tag nästa gång antar jag, bara jag blir frisk från den här irriterande förkylningen. Foto: Ola Norén

Lördagsskoj, och inga flygturer idag. Skönt. Började lite försiktigt med lättare uppvärmning då kroppen var sliten efter förra söndagens tvärstopp. Lite stel i hålla-emot-musklerna i höger överarm/framsida axel. Annars rätt ok. Sedan hittade vi fantastiska endurospår att köra, lagom knepigt. Vi sparar en saftig utmaning tills jag är lite piggare i kroppen igen, men den lite steniga slingriga stigen fram tills dess var riktigt rolig. Fortfarande är det tvära vändningar helt om runt träd och liknande som är lite knepiga när det är smalt. Måste luta hojen för mycket för att orka hålla emot, om jag ska lyckas nå ner med foten tillräckligt långt ut för att lyckas "brappa" runt den uttan att jag bara tappar ner den. Är ju ganska normallång för att tillhöra damklassen så att säga, och då är hojen lite hög för vissa akrobatkonster., och jag behöver hitta bra sätt att lösa problemen på. Fint höstväder och bra temperaturer för endurokörning nu. Ser fram emot en rolig höst!

Tankarna maler. Ibland blir det inte som man tänkt. Drömmen om hur bra det skulle bli förblir en dröm.   Ingenting har blivit som man planerat. Det fanns en plan. Det fanns en utstakad väg. Framtagen med energi och positivitet. Mitt fantastiska liv som skulle bli. Tänk bara. Armgång i monkey bar. Toe2Bar, chins, hopp upp på de höga plyoboxarna roliga övningar i ringarna. Ja ni vet. Allt det där man haft som mål, som dröm som fantastiska planer. Det blev ingenting med det. Godis och kakor däremot, det är jag bra på. Coca cola och energidrycker. Mums. Ja inte den där sorten som de försöker lura i oss ska vara bra för träningen ens en gång. Bara de har mycket koffein är jag nöjd, för att slippa lyfta arslet ur filmsoffan för att först göra kaffe, och sedan en gång till gå och hämta det eländiga kaffet. Nämnde jag kakor och choklad, det gjorde jag va? Varför? Jag vet inte. Kan vara att jag fick lite brist på dels motivation såklart, men också brist på idéer på vägen. I ett ...

En fin sensommareftermiddag i enduroskogen, mellan träden på de uppkörda stigarna. Genvägar mellan stigar, runt träd och stenar. Körningen gick så otroligt bra. Roligt! Tvärstopp. Någon hade grävt ett stort hål där. Framhjulet liksom åkte ner i den stora gropen, resten av ekipaget efter. Tog stopp i gropens "vägg" på andra sidan. Både hoj och jag flippar över. Jag på mage i gropen och hojen snyggt över ryggen, för att sedan tippa omkull över mig. Tack och lov kör jag aldrig i skogen ensam. Hade aldrig kommit loss själv. Det är också tur att man inte kör så fort i den typen av terräng. Gjorde inte illa mig. Mest en massa blåmärken. Musklerna runt axeln och ner på ryggen och armen är fortfarande duktigt stela efter några dagar. Börjar släppa nu i alla fall. Jag har faktiskt varit så stel i musklerna så jag inte kunnat träna på några dagar. Får försöka hitta något som fungerar att köra idag, kanske lite stavlöpning. Skivstångspasset med marklyft, knäböj och bä...

För ett år sedan slängde jag ihop en liten utvärdering av de första veckorna det träningsåret. Nu gör jag det igen. Ska bli intressant att jämföra om det blivit någon skillnad, och om någonting förändrats på vägen. Gör jag några framsteg? Längdskidor - Ungefär där jag lämnade förra säsongen. När det blev bra skidföre blev jag sjuk i 8 veckor och där är vi nu. Först nu kan jag åka igen. Teknikmässigt hann jag ta mig tillbaka till där jag slutade förra vintern. Uthålligheten är det nog värre med. Lite bättre allmänstyrka i kroppen dock vilket jag har användning av. Funktionell träning - Teknikmässigt bättre utförande, djupare kunskaper om funktionell träning, bättre träningsförutsättningar med "fullt" utrustat gym hemma. Vissa moment tränade jag inte alls tidigare, där har jag utvecklats mycket. Lite oklart vart jag står vad gäller hur tunga vikter jag kör med jämfört med för ett år sedan. Mycket nöjd med hur den träningen utvecklats. Löpning - Lätt och långsamt ...

Stänger världen ute. Backar tillbaka in i mitt eget lilla hus. Stänger dörren nogsamt efter mig. Nej, riktigt så illa är det nu inte. Men ja, jag har åkt på en rejäl förkylning. Med sån där hosta vi inte vill prata om. Ni vet, "to much information"-nivå. Samma med näsan. Hur mycket... nä det behöver vi inte gå in på. För att bespara mig och mina kollegor varandras förkylningar så jobbar jag hemifrån ett par dagar. Min förhoppning är att bli frisk snabbare så. Det är ju tacksamt att man har ett sådant jobb i såna här lägen. Nu har det gått en vecka snart, nu får det som räcka. Jag behöver få träna.

Hade ju lite problem att välja gym för 2017. Inte för att jag inte vet vart jag vill träna. Vill inget hellre än att träna där jag tränat hela tiden jag bott här. Det är bara det att kontoret tänker flytta från nära gymmet i utkanten av stan, in till centrum av stan. Hittills så är det två gånger i veckan jag tränat på gymmet. Direkt efter jobbet på måndagarna, när jag väntar på att sambon ska bli klar med sin träning, så att vi kan åka samma bil hem till byn på landet. Fredagsmorgnar före jobbet, och då har jag kunnat flexa lite. Det är inte alltid det är smidigt för mig att göra det, men fredag morgon brukar det fungera bra. Efter flytten då. De gym inne i stan som kan vara aktuella har varken någon bra yta för egen funktionell träning, när helst man befinner sig på gymmet. De har inte heller min favorit PT/Instruktör där, som håller i fredagspasset jag alltid går på. De har inte heller mitt favoritpass. Å andra sidan kommer jag inte hinna till gymmet och träna på måndag efter job...

Vaknade med huvudvärk igår. Migrän? Inte migrän? Förkylning? Sömnbrist? Ingen aning. Hostat hela natten. Astman? Förkylning? Ingen aning. Det är hemskt irriterande att inte veta vad som är vad, och när man kan träna och inte. Skulle jag alltid undvika träning för säkerhets skull, för att jag har ont i huvudet, hostar eller annat så skulle jag aldrig få träna. Huvudet kändes hela förmiddagen som ett bowlingklot. I förrgår när jag försökte köra intervaller på löpbandet var det tvärnit. Orkade knappt jogga. Pulsen gick i taket när jag försökte åka skate-skidor när jag kommit hem från gymmet också. Det är ju extremt backigt i spåret och finns ju som ingenstans att åka på platten där. Tre stavtag i taget ungefär. Ja, förutsättningarna var väl så där för ett träningspass igår. Lunchskidor med tjejerna på jobbet inplanerad. Åkte med dit och försökte mysåka lite. Som tur var så fungerade det om jag inte tog i. På kvällen körde jag lite styrka också. Fungerade faktiskt bra. Men e...

Jag trodde, innan jag flyttade norröver, och började åka längdskidor igen, att det är en billig motionsform. Bara man har ett par (!) skidor+stavar+pjäxor av motionärsmodell. Till det behövde man nog en gammal ihoptorkad fästvalla av typen swix blå. Pyttsan heller! Behövde fylla på vallalådan med lite förbrukningsvaror. Inget lyxigt och inget i tävlingsklass. Bara vanliga träningsgrejer. Rasslar till ordentligt på kontot. Glidvalla till klassiskt och skate, några sorter.Fästvalla att grundvalla med, att värma in i botten. Under "dagens fäste". Det var bara dagens skörd, då har jag inte kommit till klister och fästvallaburkar för själva fästet. Den "dagens fästvalla"-stash jag har räcker förhoppningsvis ett tag till. Kanske. Sedan skulle jag ju helst vilja ha ett par riktiga klassiska skidor. De jag köpte från början var perfekt. Då när jag var helt nybörjare. I någon månad eller så. Nu är de på tok för mjuka för min åkning och har varit det de senaste åre...