Träning och sånt

Yay! Nu har jag äntligen slagit till och köpt en beggad Garmin. Det är bra med kollegor som alltid har bra grejer och som byter ut dem till andra bra grejer. Då vill de ibland sälja de tidigare bra grejerna som ligger på en hylla och bara väntar på att få användas.  Jag är väl den sista i det här landet utan GPS-klocka eller motsvarande med pulsregistrering och allt. Har hittills använt iPhonen och Runkeeper för att regga rundorna men den tuppar liksom av när det blir riktigt kallt, den har inte heller pulsmätning.  Pulsmätningen har jag i och för sig inte känt något behov av, då jag mest tränat som det känns bra varje gång. Känner jag mig i god form ökar jag och är jag i dålig form så tar jag ner intensiteten. Funkar bra när man bara må-bra-tränar.  Nu blir jag i stället lite rädd för att jag ska hänga upp mig på det där med pulsen när jag tränar. Jag har lätt att liksom måla in mig i ett hörn, hänga upp mig på eventuella avvikelser från planen och fastna med ...

Han den där Frej som är min PT på gymmet gick igenom mitt andra program på eftermiddagen. Det var en sanningens timme det. Det är roligt och motiverande med de passen men pinsamt vad klen jag har blivit på vissa saker! De där armhävningarna till exempel vill jag ju inte ens tänka på. Sedan har vi Hill climber (den förberedande varianten när man drar in båda benen) med Jungel gym/trx. Man vill ju bara lägga sig ner på golvet och gråta. Jag inser ju någonstans att jag förhoppningsvis kommer förbi det läget någon gång och det blir genomförbart. Tills dess blir det nog att ta med en handduk till passen. Inte bara för att torka svetten ur pannan med, utan tårarna också. Men jag vill ju ha träningen lite tuff och besvärlig om det ska ge någon effekt. Jaja, med min mycket begränsade kroppsstyrkas mått mätt. Obekvämt är det trots allt att göra framsteg med sin träning. Inte tal om annat. På ett bra vis menar jag då. Bekvämt är det bara i soffan med en semla, en stor latte med en extra shot ...

Så här i semletider. Nu är det ju som så att balans på energi in och energi ut blir alltid en kamp. Endast en mental viljekamp i och för sig, men en kamp. Den balansen är inte ett koncept som är svårt att förstå. Det skulle gå lätt att räkna fram hur mycket av varje sort som behövs om man vill det. Man har ofta en ganska bra känsla mellan tummen och pekfingret för vad som är tillräckligt i det ena fallet, och mer än tillräckligt i det andra om inte annat. Å ena sidan har vi mängden energi som görs av med i form av träning, och å andra sidan mängden energi som äntrar systemet i form av semlor och godis. Jag kan bara konstatera en sak, och det är att jag tycker om semlor och godis. Mycket, många och ofta vill jag ha godsaker. Jag tycker i och för sig om att träna också. Riktigt roligt tycker jag att det är. Jag tränar även de dagar det inte är lika roligt bara för att bädda för de dagar som är extra roliga att träna. Så att man är i form för att orka liksom. Det är bara det...

Varför är det så dålig bredd på åkare på skidlopp och tävlingar? Eller andra sporter för den delen? Varför måste man vara snabbast i stan för att ställa upp? Vågar inte vi vanliga vardagsåkare ställa upp eller vill vi inte för att det är tråkigt nu för tiden? Träningen till att börja med. Har vi blivit bekvämare nu? Man tar sig inte tid längre när man ska träna. Allt ska vara så effektivt och tillrättalagt och relativt små saker kan te sig ganska besvärliga och sätta krokben för ett helt träningspass för gemene man. Som när jag skulle åka längdskidor i söndags till exempel. Jag behövde lägga ner ganska mycket tid på att ta bort konsekvenserna av min ovanligt misslyckade vallning till Kronanloppet i tisdags och valla om de stackars skidorna från grunden, leta fram och byta om till varmare kläder än vanligt, det var -18 ute, och sedan åka iväg och faktiskt åka skidor. Det tog flera timmar innan jag hade gjort allt det där och innan jag satt hemma i soffan igen efter träningspasset. ...

Sprang på blogginlägget Skidtips och Teknik som Viktor Johansson skrivit på Funbeat där jag reggar min träning. Tyckte det var några väldigt träffsäkra råd på vad som får åkningen att stämma bättre. Ganska kort text men med en länk för ännu flera tips om inte det räcker.

Vad jag inte riktigt hade planerat under julledigheten är alla de fynd man råkar ha tid att leta rätt på. Förutom alla träningskläder i merinoull och windstopper-material som man inte kan ha för mycket av hittade jag på vägen ner till Småland en jacka för hojåkningen. Det satte liksom nivån för hela resan. En jacka med många lager som går att anpassa efter årstid och väder och vind. Galet bra, precis vad jag behöver. För inga pengar alls som man brukar säga. Stämningen i bilen blev dock något tryckt då jag ännu en gång hittat ett MC-fynd och han den där andra personen i bilen inte hittade något i vanlig ordning. Fast min stämning var det i och för sig inget fel på, jag var sprudlande glad så klart! Kunde inte sluta prata om det under hela långa resan. Jag var jättepoppis i bilen resterande 45 mil av resan. Inte. Nästa fynd ett par dagar senare var en Craft-jacka och ett gäng småplagg för längdskidåkning i en outlet-butik för träningskläder ute på landet. För småpengar det också ...

En fråga jag hade när jag började åka längdskidor förra säsongen var om man kan åka skate med klassiska skidor och klassiska pjäxor när man provar på det på den där nybörjarkursen som jag tänkte gå. Mina skidåkande kollegor tittade skeptiskt på mig och sa att ja, jag kan ju prova. Om jag vill. Det gjorde jag. Och det gick inget vidare. Det slutade med att jag lånade en uppsättning skidor och pjäxor av skatemodell istället den vintern. De klassiska skidorna blev på tok för fladdriga och för långa för skateåkningen. Pjäxorna är inte lika stabila och skidorna for åt alla håll. Benen krampade och jag tyckte mest det var livsfarligt att försöka. Så fort jag fick på mig riktiga skategrejer gick det mycket bättre. Det är skillnad! Första åkturen på riktiga skateskidor blev jag rädd att jag inte skulle kunna börja åka alls i och för sig. Det tog inte många meter (jag överdriver inte) så hade jag kramp på framsidan av underbenet. Jag fick stanna mycket ofta för att få det att släppa li...

Det knasigaste på hela julresans hemfärd på 135 mil var när vi med tio minuters marginal till stängningsdags på nyårsdagen lyckades passera HE Fitness i Stockholm och de hade öppet! På nyårsdagen av alla dagar, och precis när vi passerade! Vad är oddsen för det? Jag fick äntligen tag på en sådan kettlebell som jag verkligen vill ha. En Competition kettlebell! Det finns inte att köpa i Luleå vad jag kan hitta i alla fall. Det fick bli en 12 kg denna gång. Vågade bara köpa en kettlebell (ville ha tre olika) och det var nog lika bra att det bara blev en när jag såg sambons min när jag kom släpandes på den till bilen som han väntade i. Han tyckte den var gigantisk. Han hade förväntat sig en i storlek med de vi hade sett på XXL, en sån där liten söt. För att våga träna med den hemma utan att riskera att den landar nere hos grannen i lägenheten under om jag tappar den har jag köpt tre paket träningsmattor i pusselformat från XXL. Tappar kettlebellen gör man garanterat så det är lika bra...

Här är en annan film som beskriver hur man kan åka skateskidor. Plockar ett och annat tips vid olika pass och labbar med. Kul! Det finns mycket att förbättra i min skidåkning om man säger så. Finns en del saker i filmen som fått mig att tänka till och fått mig att ha bättre känsla för åkningen. Bland annat har jag till slut kommit till det läget där jag känner hur, när och vart jag sätter i skidan och hur jag kan använda det. Filmen har inte varit dum alls för att få hjärnan att jobba lite också för att hitta det som fungerar för mig!

Det stack till lite i skidhjärtat att lämna skidorna hemma och packa ner löparskor och gymkläder istället. Finns inget som är bra med 4 plusgrader och grå himmel och det var vad jag ställde in mig på att anlända till. Funderade till och med på att packa in rullskidorna i bilen för att få stakträna lite men det kändes ju bara för knäppt. De fick vara kvar hemma. Någon måtta får det väl ändå vara. Har haft julledigt från jobbet ganska länge och umgåtts med familjen i en annan del av landet, ätit gott, fyllt på träningsgarderoben och hemmagymmet en del och framför allt tränat mer igen. Ja naturligtvis ätit vansinnigt mycket julmat och julgodis såklart! Alla som känner mig vet att det är så jag fungerar. Skumtomtar och After Eight liksom. Det blev ju så ytterst lite träning innan jul av olika anledningar så den långa julledigheten var jag mycket glad för. Trivs inte alls i vardagen när jag inte tränar, så veckorna innan jul var ganska jobbiga. Vi tillbringade julen i Småland och Skå...