Allt eller inget? Men lagom då? Så där mitt emellan? Kan man göra så med träningen? Varför tränar du?
Jag tränar nu för tiden mest för att röra på mig och ha roligt. Mycket för att inte gå upp okontrollerat i vikt och en hel del för att få en hållbar kropp som annars lätt havererar när man jobbat vid en dator i många år.
Hela livet har jag tränat till och från. Allt möjligt har jag tränat. Det har varit löpning, kampsport, yoga och gym i olika former, cyklat till jobbet och klättrat. Säkert mer därtill. Något år åkte långfärdsskridskor. Nu blir det mycket enduro på sommaren.
Jag tränar fortfarande olika saker och blandar hej vilt. Det som har ändrats är av vilken anledning jag tränar och hur mycket.
Att göra bra tider i löpning till exempel har förut varit viktigt i någon form, och att åka iväg på "rätt" lopp har haft betydelse. Det är inte så att jag har tävlat i bemärkelsen prestera gentemot alla andra, inte sprungit för pallplatser och inte offrat mig själv för att slå ut mina konkurrenter, men att göra bättre tider än förra gången har ändå spelat roll. Resor för att springa i andra städer än där jag bor har varit roligt och inspirerande.
Tills för ett par år sedan. De senaste åren känner jag att jag gärna är med i lopp som har med löpning och längdskidåkning att göra, men det måste vara smidigt. Helst inte stora lopp i stora städer långt bort, med dyra besvärliga hotellövernattningar och krångliga resor. Släpa runt på packning och inte hinna äta som jag tänkt för att jag är på resande fot är ingen bra uppladdning för mig innan ett lopp. Det får gärna vara på billängds avstånd och att man kan åka hem direkt efteråt. En dagsutflykt liksom. Det ger mig mest nöje.
Jag är inte heller lika brydd om resultatet, det handlar mer om att jag helst ska överleva med förståndet i behåll. Detta mål blir väldigt olika beroende på hur mycket jag ids träna innan, hur mycket jag varit sjuk och skadad i förberedelserna och hur spontant deltagandet blir. Ofta är målet att se om jag kan ta mig runt utan att bryta över huvud taget. Ibland lite kortare lopp och ibland lite längre.
Ja, jag vet. Jag håller förmodligen på att bli gammal. Så skönt. Då slipper man slita så hårt med prestigen i alla fall.
Jag tränar nu för tiden mest för att röra på mig och ha roligt. Mycket för att inte gå upp okontrollerat i vikt och en hel del för att få en hållbar kropp som annars lätt havererar när man jobbat vid en dator i många år.
Hela livet har jag tränat till och från. Allt möjligt har jag tränat. Det har varit löpning, kampsport, yoga och gym i olika former, cyklat till jobbet och klättrat. Säkert mer därtill. Något år åkte långfärdsskridskor. Nu blir det mycket enduro på sommaren.
Jag tränar fortfarande olika saker och blandar hej vilt. Det som har ändrats är av vilken anledning jag tränar och hur mycket.
Att göra bra tider i löpning till exempel har förut varit viktigt i någon form, och att åka iväg på "rätt" lopp har haft betydelse. Det är inte så att jag har tävlat i bemärkelsen prestera gentemot alla andra, inte sprungit för pallplatser och inte offrat mig själv för att slå ut mina konkurrenter, men att göra bättre tider än förra gången har ändå spelat roll. Resor för att springa i andra städer än där jag bor har varit roligt och inspirerande.
Tills för ett par år sedan. De senaste åren känner jag att jag gärna är med i lopp som har med löpning och längdskidåkning att göra, men det måste vara smidigt. Helst inte stora lopp i stora städer långt bort, med dyra besvärliga hotellövernattningar och krångliga resor. Släpa runt på packning och inte hinna äta som jag tänkt för att jag är på resande fot är ingen bra uppladdning för mig innan ett lopp. Det får gärna vara på billängds avstånd och att man kan åka hem direkt efteråt. En dagsutflykt liksom. Det ger mig mest nöje.
Jag är inte heller lika brydd om resultatet, det handlar mer om att jag helst ska överleva med förståndet i behåll. Detta mål blir väldigt olika beroende på hur mycket jag ids träna innan, hur mycket jag varit sjuk och skadad i förberedelserna och hur spontant deltagandet blir. Ofta är målet att se om jag kan ta mig runt utan att bryta över huvud taget. Ibland lite kortare lopp och ibland lite längre.
Ja, jag vet. Jag håller förmodligen på att bli gammal. Så skönt. Då slipper man slita så hårt med prestigen i alla fall.
Kommentarer