Han den där Frej som är min PT på gymmet gick igenom mitt andra program på eftermiddagen. Det var en sanningens timme det. Det är roligt och motiverande med de passen men pinsamt vad klen jag har blivit på vissa saker! De där armhävningarna till exempel vill jag ju inte ens tänka på. Sedan har vi Hill climber (den förberedande varianten när man drar in båda benen) med Jungel gym/trx. Man vill ju bara lägga sig ner på golvet och gråta. Jag inser ju någonstans att jag förhoppningsvis kommer förbi det läget någon gång och det blir genomförbart. Tills dess blir det nog att ta med en handduk till passen. Inte bara för att torka svetten ur pannan med, utan tårarna också.
Men jag vill ju ha träningen lite tuff och besvärlig om det ska ge någon effekt. Jaja, med min mycket begränsade kroppsstyrkas mått mätt. Obekvämt är det trots allt att göra framsteg med sin träning. Inte tal om annat. På ett bra vis menar jag då. Bekvämt är det bara i soffan med en semla, en stor latte med en extra shot (på trippel espresso alltså) och en stor påse godis på det. Men om jag bara har det bekvämt och inte tränar gör det att jag blir som en trött påse godis som säckar ihop i soffan och aldrig kommer upp därifrån. Nej här är det träningsprogrammet som gäller om det ska bli semlor och godis framöver.
Det här kommer bli tufft och roligt. Första programmet fokuserade på rörlighet för hela kroppen. Nu specificerar vi oss i stället på rörligheten i övre delen av kroppen. Vi börjar vid axlarna och kommer att jobba oss ner efter hand. Vi går nu in på färre svingar än det förra programmet och gör många fler styrkeövningar.
Nu ska jag försöka ta mig igenom programmet varje gång med så bra tempo som möjligt med mindre och mindre vila, men fortfarande vara noga i utförandet. Jag ska försöka öka vikten på kettlebellen efter hand när jag gör svingarna. Ska också tänka på linjerna och placering av foten och knät i flera övningar, att inte tippa in med knät och att inte skjuta höften i sidled i mina enarms superman med jungle-gym-remmarna.
Det blir mycket att hålla reda på. Verkar vara lite svagare i höger axel och lite orörligare där efter en vurpa i skidbacken för många år sedan. Nu kan den bli stärkt och rörligare också får vi hoppas. Det är inte så illa att den varit ur funktion eller att jag inte kunnat göra saker jag vill. Den är bara mycket känsligare än den andra för alla möjliga påfrestningar. Jag märkte problemet när jag gjorde jungel-gym-övningen där jag skulle få ihop händerna så nära varandra som möjligt bakom ryggen. Man blir ganska kroppsmedveten av den här typen av träning tydligen.
Välkommen hopprepet förresten. Det och jag ska hoppa oss varma innan resten av passet drar igång. Nu ska vi bli kompisar på riktigt!
Nästa genomgång ville han gärna att vi har om tre veckor så nu är det bara att träna på flitigt tills dess.
Men jag vill ju ha träningen lite tuff och besvärlig om det ska ge någon effekt. Jaja, med min mycket begränsade kroppsstyrkas mått mätt. Obekvämt är det trots allt att göra framsteg med sin träning. Inte tal om annat. På ett bra vis menar jag då. Bekvämt är det bara i soffan med en semla, en stor latte med en extra shot (på trippel espresso alltså) och en stor påse godis på det. Men om jag bara har det bekvämt och inte tränar gör det att jag blir som en trött påse godis som säckar ihop i soffan och aldrig kommer upp därifrån. Nej här är det träningsprogrammet som gäller om det ska bli semlor och godis framöver.
Det här kommer bli tufft och roligt. Första programmet fokuserade på rörlighet för hela kroppen. Nu specificerar vi oss i stället på rörligheten i övre delen av kroppen. Vi börjar vid axlarna och kommer att jobba oss ner efter hand. Vi går nu in på färre svingar än det förra programmet och gör många fler styrkeövningar.
Nu ska jag försöka ta mig igenom programmet varje gång med så bra tempo som möjligt med mindre och mindre vila, men fortfarande vara noga i utförandet. Jag ska försöka öka vikten på kettlebellen efter hand när jag gör svingarna. Ska också tänka på linjerna och placering av foten och knät i flera övningar, att inte tippa in med knät och att inte skjuta höften i sidled i mina enarms superman med jungle-gym-remmarna.
Det blir mycket att hålla reda på. Verkar vara lite svagare i höger axel och lite orörligare där efter en vurpa i skidbacken för många år sedan. Nu kan den bli stärkt och rörligare också får vi hoppas. Det är inte så illa att den varit ur funktion eller att jag inte kunnat göra saker jag vill. Den är bara mycket känsligare än den andra för alla möjliga påfrestningar. Jag märkte problemet när jag gjorde jungel-gym-övningen där jag skulle få ihop händerna så nära varandra som möjligt bakom ryggen. Man blir ganska kroppsmedveten av den här typen av träning tydligen.
Välkommen hopprepet förresten. Det och jag ska hoppa oss varma innan resten av passet drar igång. Nu ska vi bli kompisar på riktigt!
Nästa genomgång ville han gärna att vi har om tre veckor så nu är det bara att träna på flitigt tills dess.
Kommentarer