Fortsätt till huvudinnehåll

Döm om min förvåning...

... när jag vaknar på morgonen, känner hur öm jag är i ryggen. Mör liksom. Rädd att nu har jag skitit i det blå skåpet. Det där med stretching på eget bevåg har ju gått åt skogen förr. Stiger upp ur sängen och känner efter lite till under rörelse. Men jodå, kroppen känns ovanligt medgörlig för att vara i en period då jag lyckas hålla igång träningen. Bara lite öm i musklerna. Den där lätta stelheten i ryggen är som bortsmält, Ställer mig på balansplattan på jobbet och känner efter. Mjuk och fin i kroppen och rörelserna när jag parerar vinglet. Nice.

Startade igår kväll spontant mitt lilla projekt med rörlighetsträning för att få bra hållning i övningarna när jag tränar. Tro sjutton att det känns rätt bra redan nu, för att vara startögonblicket. Är noga med att försöka matcha övningarna mot de fragment av minnen jag har från PT Frejs gruppass på gymmet, där han ofta haft bra genomgångar av än den ena och än den andra övningen. Vill ju inte missa något och vill ju inte ha sönder något på vägen.

Ska försöka hålla liv i det här några veckor, minst varannan dag. Jag har ju blivit lite anspänd och stel i ryggen nu när jag faktiskt får lite träning ganska ofta.

Kommentarer